Well-o-well, vi har en ny Italien-bloggare på Fotbollskanalen. Jesper Hussfelt heter han.

Världen chockas inte direkt när han på ett tidigt stadium går ut och börjar diskutera vilken som är världens bästa liga. Alla Italien-tyckare gör det ofta och väl, oftast för att försvara sin älsklingsliga. Hussfelt gör det förvisso på ett ganska realistiskt och bra sätt – det enda jag skulle ha invändningar emot egentligen är att bottenlagen i Italien skulle vara bättre än de i England. Tillåt mig tvivla. Grundtekniken sägs vara bättre men det vettitusan. Vem som helst kan framstå som en briljant spelare när tempot är tillräckligt lågt.

Hur som helst är jag inte intresserad av att diskutera Serie A vidare. Senast fick jag på mig en massa galna Juve-fans som försvarade sin klubb och skrattade när jag hävdade att Hamburg är ett bättre lag. Av någon anledning har jag inte hört så mycket från Juventus-anhängarna sedan klubben åkte ur Europa League i sextonsdelsfinalen medan Hamburg gick till semi. Märkligt.

Däremot kan det vara kul att se hur Eredivise ligger till i jämförelse med de andra länderna.

***

Ganska ofta när jag nämner någonting om de holländska lagens fart i Europa kommer det någon mindre begåvad människa och förklarar att “Eredivisie aldrig kommer bli någonting annat än en farmarliga till de större ligorna”.

No shit Sherlock.

Om jag tolkar de här människorna rätt så är det också någonting man ska sitta och skämmas över. Eredivisie-intresserade människor världen över ska hela tiden känna hur pinsamt det är när holländska klubbar får fram spelare likt Dennis Bergkamp, Ruud van Nistelrooij, Arjen Robben, Wesley Sneijder, Edwin van der Sar och Robin van Persie.

För att inte tala om den hemska skammen vi känner när en holländsk klubb scoutar utländsk råtalang som man senare förädlar. Ni andra som diggar Eredivisie – sitter ni också och gråter över faktumet att Romario, Ronaldo, Jari Litmanen, Heurelho Gomes, Thomas Vermaelen, Zlatan Ibrahimovic, Maxwell, Sami Hyypiä, Keisuke Honda, Park Ji-Sung, Luis Suarez och Henrik Larsson gått från att vara tämligen anonyma till att bli uppmärksammade världsstjärnor under sin tid i Holland?

Nej, huvaligen. Det är synd att det inte är mer som i Grekland. Där värvar man någon form av dekadent skogsmulle i 30-årsåldern för att vinna tillfällig lycka. Det måste vara rätt väg att gå.

***

Hur är det med fotbollsintresset då?

I Italien är det ju landets religion och alla italienare blir förtvivlade om det inte går just som de vill med deras lag. De läser dagstidningar som bara handlar om fotboll och ber små böner till sina Maradona- och Paolo Di Canio-affischer på väggarna.

Och i Spanien, detta passionerade land, där ser många fans sina lag som flaggskepp i en kamp för självständighet och rättvisa.

Och då är ju frågan varför ingen går på matcherna.

I Serie A var arenorna under fjolårssäsongen fyllda till ungefär 55% (jag säger ungefär för att mina uppgifter är från mars månad). Samma siffra i La Liga var runt 76%. I Eredivisie då? 90%. Endast Bundesliga och Premier League kan konkurrera.

Ser man till antalet licensierade spelare får man också fram intressanta siffror. Frankrike med 63 miljoner invånare har 1,8 miljoner (2,9%) licensierade spelare. England har 53 miljoner invånare och 1,5 miljoner spelare (2,8%). I Tyskland bor det 82 miljoner varav 6,3 miljoner (7,6%) har en licens. Holland har 17 miljoner invånare och 1,1 (6,4%) miljoner licensierade spelare. Italien då? 60 miljoner invånare, 1,5 (2,5%) miljoner med licens.

Ni förstår poängen. Det finns fotbollsländer som blir fotbollsländer genom publik på läktarna och många utövare, sen finns det fotbollsländer som blir fotbollsländer för att någon På Spåret-poet från Göteborg får chansen att prata om ämnet i samtliga tv-kanaler och tidningar.

***

När det gäller målskyttet så vet ni det redan; de senaste tio-tjugo åren har Eredivisie konstant varit med i toppen tillsammans med Bundesliga när det kommer till målsnitt. Undantaget var förra året när det inte gick något vidare med det holländska målskyttet.

***

Angående Holland kontra Sverige brukar vissa säga att bottenlagen i Holland är lika dåliga eller rentav sämre än bottenlagen i Sverige. Antar att det var därför medelmåttor från Eredivisie, så som Geert den Ouden, Moestafa El Kabir och Jos Hooiveld varit dominanta i Allsvenskan.

***

Sex av sju holländska klubbar gick vidare från Europa-kvalspelet.

För Ajax och Twente blev det väldigt svåra grupper i Champions League medan ett par av Europa League-lagen borde kunna ta sig vidare.

Hur som helst är det i alla fall trevligt att återse Ajax i CL och nu har Suarez chansen att ytterligare öka på sitt marknadsvärde.

***

I helgens Eredivisie har vi inga matcher alls som verkar särdeles spännande på förhand.

Comments

Comments

Premiäromgången av Eredivisie blev ett blågult barnkalas.

Lasse Nilsson, under sin tid i Heerenveen kallad Pippi Nilsson efter Astrid Lindgrens ADHD-drypande karaktär, lyckades sätta två bollar för sitt Vitesse. Visserligen var det två straffsparkar men det bidrar bara till känslan av att det var en barnlek.

I Eindhoven sprang Ola Toivonen över gräsfältet som om han inte gjort annat än att leka i de värmländska skogarna, smidigt undvikandes jättegryta efter jättegryta. Nu fick han dessutom en boll att leka med och som han gjorde det, efter en ganska svag första halvlek malde lagets offensiva kvartett långsamt ner motståndaren Heerenveen. Vår svenske blondin fick den tid och det utrymme som han absolut inte ska få; poff, så kom den stenhårda nicken och poff, så kom det stenhårda skottet.

Andreas Isaksson, den långväxte ungen som är för blyg och tyst för att säga emot när någon placerar honom i målet, gjorde även han en bra insats medan Marcus Berg gjorde en rätt sävlig insats.

I Groningen gjorde Fredrik Stenman och Andreas Granqvist bra insatser och lyckades få till ett oavgjort resultat mot ett Ajax där Ismail Aissati återigen tydligt visade att han varken är något eller någonsin kommer att bli något. Trist utveckling för en spelare som länge ansågs vara den största talangen i landet.

Emir Bajrami och hans Twente lyckades inte spräcka nollan i Roda. Spelet såg dock rätt bra ut och Roda har ett bra försvarsspel på hemmaplan. Men det syntes också i Twente att Kenneth Perez, den mittfältsspelare som styrde spelet, lämnat ett stort tomrum efter sig.

I Heracles fick Samuel Armenteros ingen speltid men hans huvudsakliga konkurrent om anfallsplatsen bredvid Everton, Glynor Plet, lyckades dessvärre göra två mål under matchens sista fyra minuter.

Viktor Elm, Rasmus Elm, Rasmus Lindgren, Erton Fejzullahu och Petter Andersson är alltjämt skadade. Viktor Elm är antagligen redan frisk igen medan både Erton och Petter är tillbaka i träning, om än inte för fullt.

***

Ajax värvning av Andre Ooijer är… intressant.

Egentligen ville man värva tillbaka Zdenek Grygera till Amsterdam men Juventus-backen var för dyr så istället valde man att hämta någon form av relik från en annan era av holländsk fotboll, bara för att minnas storhetstiden då de holländska klubblagen faktiskt kunde uträtta någonting i Europa.

Värvningen är för mig obegriplig. Med Ajax ekonomiska situation i åtanke måste man först testa sina egna ungdomar. Att värva in en 36-årig ruggigt långsam mittback som fjärdealternativ efter Alderweireld, Vertonghen och Oleguer känns långt ifrån smart om man nu vill bygga upp en i längden hållbar storklubb.

Nu verkar dessutom Daniel de Ridder vara på väg in, vilket kanske kan vara klokt då Miralem Sulejmani förhoppningsvis snart rör på sig. Att plocka in Mido, vilket också verkar bli realitet, är jag emellertid mer skeptisk till – det var rätt många år sedan egyptiern åstadkom någonting alls av nytta, men det skedde visserligen under Ajax nuvarande tränare Martin Jol, så man kan alltid hoppas.

***

I kväll är det match mot Ukraina och i Van Marwijks trupp ingår det blott en VM-spelare, nämligen reservmålvakten Michel Vorm.

Ruud van Nistelrooy är inte med, men det beror nog mest på att Van Marwijk inte vill håna Ruud genom att plocka med honom i en b-lagstrupp med en massa ynglingar.

Trots en väldigt b-betonad trupp känns det inte så svårt att gissa sig till startelvan. Michel Vorm står i mål, backlinjen utgörs av Vurnon Anita, Chelsea-talangen Jeffrey Bruma, Ron Vlaar och Dirk Marcellis. Mittfältet lär bestå av Wout Brama och Hedwiges Maduro bakom Siem de Jong. I anfallet känns det troligt med trion Beerens, Lens och Emanuelson.

Men så gott som alla bänkspelarna lär hoppa in och jag ser fram emot att se såväl Erik Pieters som Leroy Fer och Ricky van Wolfswinkel.

Matchstart 20.00 och hela saken visas på Bet365s livestream.

Det blev ingen silly season-guide för er. Värmen tog den hårddisken.

I kväll börjar Eredivisie, Roda ställs mot ligamästarna Twente och Emir Bajrami kommer alldeles säkert spela från start medan Rasmus Bengtsson alldeles säkert inte kommer att göra det.

Samtliga holländska lag har bantat sina trupper och Roda är inget undantag. Man har blivit av med många truppspelare samt mittbacken Arnold Kruiswijk som bara var på lån från Anderlecht. Sedan har man köpt loss sina två danska lån, anfallarna Mads Junker och Morten Skoubo, vilket definitivt var sommarens högsta prioritet för klubben.

Nu har man två polska målvakter, tre belgiska backar, tre holländska mittfältare och två danska anfallare. Någon har tänkt till. Noterbart är att Roda även detta år har fler belgare än holländare. Det kan aldrig gå vägen.

***

Snackis nummer 1 i Holland: VM-ansökan.

Holland och Belgien vill arrangera VM antingen 2018 eller 2022 och i december avgörs det. På förhand känns det väldigt ovisst hur det kommer att gå och hela spektaklet har fått en del kritik i Holland. Vissa krönikörer och experter äcklas av FIFA:s metoder, som att exempelvis inte skatta på sina intäkter. Det hade varit fullt rimligt att ett land som Sydafrika fick en rättmätig del av kakan i somras, men nähädå.

Johan Derksen skriver i Voetbal International:

“Sepp Blatter är en sjuk, självbesatt fåfäng och storhetsvansinnig despot som styr sin organisation som en diktator. Han beter sig som om han vore president för något stort land och bara tänker erbjuda sin kringresande freakshow till länder som går med på att slava under honom.”

Och samtidigt som jag håller med Derksen så… jag hade inte haft någonting emot ett VM-slutspel i Holland och Belgien.

***

Snackis nummer 2 i Holland: klubbarnas ekonomi.

Det holländska fotbollsförbundet, KNVB, placerar klubbarna i tre olika kategorier baserat på deras ekonomi. Kategori 1 innehåller de fattigaste, mest belånade klubbarna som är i störst behov av att restaurera sin ekonomi. Dessa klubbar har tre år på sig att få en sund ekonomi innan KNVB vidtar åtgärder, så som minuspoäng eller uteslutning ur seriesystemet.

I kategori 1 befinner sig Feyenoord, som sedan 2000-talets början haft stora ekonomiska problem och som under sommaren gjort av sig med alla de mest meriterade och välbetalda spelarna (Makaay, Van Bronckhorst, Landzaat, Hofland, De Guzman) samt Roda, NEC, Willem II och ett antal klubbar från andradivisionen.

I “oroskategorin”, med andra ord kategori 2, befinner sig de allra flesta klubbarna. Ajax har pengar, men läcker som ett såll. PSV, AZ, Vitesse, Utrecht, VVV, De Graafschap, ADO Den Haag, NAC, Groningen, Heracles och Excelsior från förstadivisionen befinner sig här, likaså mästarna FC Twente. De sistnämnda har dock en mycket god ekonomi men har slarvat i redovisningen vilket gör att de ändå placerats i kategori 2.

Kategori 3 innehåller de klubbarna som har en sund ekonomi. Från Eredivisie är det blott Heerenveen som är välmående medan Volendam, Telstar och Go Ahead Eagles från Jupiler League också anses sköta ekonomin bra. 

Visserligen har Heerenveen förlorat en del pengar de senaste två säsongerna men innan dess hade man flera enormt inkomstbringande försäljningar i form av bland andra Miralem Sulejmani (150 miljoner), Afonso Alves (190 miljoner), Georgios Samaras (80 miljoner), Michael Bradley (80 miljoner) och Klaas-Jan Huntelaar (110 miljoner) vilket gör att man ändå har 180 miljoner i sparbössan.

Lite oroväckande är det med den ekonomiska situationen, men i Holland har man i alla fall tagit tag i problemet innan det gått för långt – vilket mycket väl kan bli en fördel gentemot fotbollsnationer som England, Italien och Spanien inom ett par år.

***

Snackis nummer 3 i Holland: Europa-spelet

Ajax slog PAOK på bortamål i Champions League-kvalet och får nu möta Dynamo Kiev.

Okunnig internationell media kvar på 90-talet kommer framhålla Ajax som favorit men Kiev har bättre trupp, mer Europa-rutin och har presterat bättre resultat de senaste fem åren. Däremot är det ingen stor skillnad och viss har Ajax chansen men då måste försvarsspelet vara bättre än mot PAOK.

I Europa League-playoffet får Feyenoord möta Gent som fått behålla den trupp som kom tvåa i belgiska ligan men som tappat tränaren Michel Preud’homme till Twente. Svårt att säga hur det kommer gå. Jag har inte den blekaste.

Utrecht ställs mot Celtic. Ingen omöjlig uppgift, skottarna kommer vara sårbara under säsongsöppningen då Neil Lennon försökt bygga om ett slitet 1800-talsskepp till en modern ubåt. Dömt att ha lite barnsjukdomar liksom, och Utrecht imponerade mot Luzern.

AZ möter Aktobe från Kazakhstan. Rätt tacksam lottning även om det inte är så roligt att åka till Aktobe och spela boll.

PSV ställs mot FC Sibir Novosibirsk. Tufft, tufft motstånd – den holländska och den ryska ligan är ungefär jämnbra och om det känns sådär att åka till Aktobe för att spela fotboll så är det nog inte särskilt mycket roligare att åka till Sibirien.

Litet extra tillägg om lottningen: direkt efter att den var gjord så skrev Aftonbladet om faktumet att AIK får möta Levski Sofia i playoffet. Elfsborgs möte mot Napoli nämndes knappt.

Toalettpapper.

***

Snackis nummer 4 i Holland: kolonialisering

Förbundskaptenen i Australien är holländare. Förbundets sportchef i Australien är holländare. Två tränare i A-League är holländare. Holländare är också en av de mest vanligen förekommande nationaliteterna i spelartrupperna, bara nu i sommar har Gerald Sibon, Patrick Zwaanswijk och Rutger Worm flyttat dit, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att det bara finns tolv klubbar vilka maximalt får ha fem utländska spelare.

Och på Cypern har Jordi Cruijff tagit över AEK Larnaca, nykomlingar i högstadivisionen. För att stärka upp laget värvade han genast Gregoor van Dijk, den mest utvisade spelaren i Eredivisies historia, Kevin Hofland som kände för att testa hur det känns att vara konstant skadad i ett nytt land samt Andre Ooijer som kände för att avrunda karriären med några varma år söderut. Ska bli kul att se hur Cruijff sköter sina manageruppgifter också – man bör liksom komma ihåg att han har haft Johan Cruijff och Alex Ferguson som tränare under sin spelarkarriär. Skapliga förebilder.

Dessutom har AEL Limassol värvat Nicky Hofs, mest känd för Van Bastens uttalande: “Jag behöver inte Clarence Seedorf, jag har Nicky Hofs och Theo Janssen” och vänsterbacken Mike Zonneveld som en gång i tiden förväntades bli landslagsspelare men som inte kom längre än PSVs bänk.

Om inte allting var tillräckligt märkligt än så tränas AEL av före AIK-tränarens Dusan Uhrins son Dusan Uhrin 2. Eller Dusan Uhrin jr. var det kanske…

Hur som helst, holländsk fotboll uppskattas världen över. Ett land med sjutton miljoner invånare som producerar så många fantastiska spelare måste ha hittat någon form av nyckel alla andra fortfarande gräver efter.

Här i Sverige hade förbundet en gång Wiel Coerver som konsult, på sjuttiotalet närmare bestämt. Synd att det är alldeles uppenbart att ingen lyssnade på honom.

Förra veckan skrev jag en nyhet om att ADO Den Haag var ute efter en svensk anfallare. Det stämmer fortfarande, men namnen var det antagligen fel på. Någonstans läste jag att John van den Brom och Maurce Steijner hade varit i Sverige under onsdagskvällen för att titta på en match och med tanke på att bara Hammarby och Brommapojkarna möttes den kvällen så antog jag att det var någon av Linus Hallenius (hade inte varit helt otroligt), Pablo Pinones-

Arce och Sebastian Castro-Tello, som spelade anfallare under matchen.

I dag fick jag ett mail från Algemeen Dagblads Peter Alleblas som hade pratat om saken med gamle Vitesse-legenden John van den Brom. Nuvarande Den Haag-tränaren berättade att han hade skrattat åt de tre namnen och förnekat att det var någon av dem han var ute efter, men att man fortfarande har ögonen på en spelare ifrån Sverige. Tydligen gärna en targetplayer-typ att backa upp Lex Immers med. Typ Edward Ofere, tänker jag då.

Jag kan förstå att John van den Brom skrattade åt de tre namnen. Linus Hallenius har man helt enkelt inte råd med. Sebastian Castro-Tello… vad ska jag säga. Varje gång jag tittar på Hammarby i Superettan ser jag en spelare med någorlunda snabbhet och tillslag, men som hela tiden framstår som extremt nervös och stressad. I varje bollmottagning spänner han kroppen på ett sätt som gör att bollen rinner iväg flera meter. Varje gång han fattar ett beslut på planen, så ser man hur han valt mellan ett dussin olika möjligheter och valt någon form av mellanting som slutar i pannkaka.

Och Pablo Pinones-Arce… en snart trettioårig could-have-been som gjort 22 mål på 120 matcher i Allsvenskan. Det hade varit en syn i Eredivisie. Som när Mathias Rosén plötsligt dök upp i Groningen någon gång i mitten på 90-talet. Han gjorde i och för sig bra ifrån sig men så var han också en talanglös spelare som istället utnyttjade det han var bra på, istället för att vara talangfull och inte åstadkomma ett skit.

***

Geert den Ouden slutar med fotbollen. Han ska tydligen bli affärsman istället, läste jag. Han spelade sist i nybildade Dayton Dutch Lions i det amerikanska ligasystemet där gamle Heerenveen-strikern Erik Tammer tyckte att man behövde ett lag med holländsk prägel varpå han värvade några halvmeriterade holländare i form av gamle landslagskeepern Oscar Moens, kreatören Hans van de Haar också då målkungen Den Ouden. Enligt Wikipedia blev det åtta mål på tio matcher för Geert i Dayton.

***

KNVB har i dag beslutat sig för att sju stycken holländska klubbar får börja med minuspoäng på grund av dålig ekonomi. Det handlar om NAC Breda i Eredivisie (-1), MVV (-7), Aleen Gezamenlijk Oefenen Voert Verder (-6), Almere City – tidigare FC Omniworld – och Veendam får tre minuspoäng,  medan Fortuna Sittard och FC Dordrecht får två respektive en poängs avdrag.

***

Rätt död sommar hittills när det gäller övergångar i Holland. Nästan alla lagen har trimmat sina trupper och släppt iväg fler spelare än man hämtat in, på grund av den ekonomiska krisen.

Däremot tyder det mesta på att Luis Suarez blir kvar. Han säger själv att han vill spela i Champions League med Ajax och ingen klubb tycks ha pengarna som krävs för att värva honom den här sommaren, så på sätt och vis kan det fina VM-slutspelet ha räddat Ajax från att bli av med sin stjärna.

Imorgon kommer en längre sammanfattning av vad som hittills hänt i det holländska transferfönstret.

Ett inlägg om själva matchen kommer istället imorgon.

Efter mycket begränsad sömn vaknade jag upp på söndagsmorgonen, i vanlig ordning ganska bakfull och i ovanlig ordning med någon halvt främmande flicka bredvid mig. Jag hade lånat en lägenhet inne i stan men for tidigt hem för att skriva ett blogginlägg inför finalen.

Lika viktigt som matchen i sig är hur man avnjuter den stora höjdpunkten. Jag hade därför arrangerat en fest och hoppades få fira en holländsk seger tillsammans med tjugo av mina närmsta vänner, alternativt tröstas av samma gäng vid förlust. Klockan femton spelade vi i vanlig ordning fotboll på den lokala grusplanen och det var härligt värre, jag låtsades vara Mark van Bommel och det är bara ett rent under att jag hade några vänner kvar efter att vi spelat färdigt.

Vid halv åtta gick vi till mig, duschade och förberedde oss på det sättet man förbereder sig bäst; vi drack öl, rökte barncigaretter och inväntade stundens timme. Det hade då börjat åska lite och det var rätt skönt, för ingen normal svensk har någonting emot lite regn nu.

Åskan kommer närmare och normalt ska man väl dra ut sladden på tvn, men det kändes inte som något alternativ. Så spelades matchen igång och efter två minuter hördes en stor smäll där ute. Tv-nätet här på Djingis Khan dog och jag vred mig i plågor och förtvivlan, ungefär som Andres Iniesta gjorde så fort någon befann sig inom en tiometersradie runt honom.

Någon kom med det briljanta förslaget att vi skulle gå upp på mitt lilla rum och kolla på SVT Play på datorn. Det fungerade i två minuter innan en ny smäll dödade allt nätverk. Vad fan gör vi nu, undrade vi.

Kilade ner för trappan igen, satte igång radion och lyssnade på sista halvtimmen av första halvlek. Lasse och Ralf pratade om exakt allting annat än det som hände på planen och jag blev inte ett dugg klokare, men det tycktes i alla fall ha varit en chansfattig halvlek med fult spel från holländsk sida.

Lagom till andra halvlek fungerade Internet igen så vi samlades på mitt trånga rum och svettades i den bastulika värmen. Vi hade beställt pizza men ingen var på nedanvåningen och öppnade för stackaren, så han masade sig upp för trappan och gav oss våra hett efterlängtade pizzor medan han frågade om det möjligen var någon som hade en cigarett. Skön typ som lättade upp den nervösa stämningen.

Andra halvlek var spännande. Båda lagen spelade bra och kommentatorerna pratade om fult spel, men andra halvlek var rätt schysst så när som på att spanjorerna bra gärna rullade runt lite extra, någonting faktiskt inte vår egen rullmästare Robben gjorde. Däremot lyckades Robben bränna ett friläge som han, jag och sjutton miljoner holländare kommer att drömma mardrömmar om tills skägget grånar och demensen tar vid.

Så tog andra halvlek slut och jag tänkte att om vi nu klarat oss så här långt och missat så fina chanser, då måste det kännas förjävligt att förlora. Jag funderade på att döda alla i min närhet om så blev fallet. Först skulle jag döda Spanien-supportrarna, sedan skulle folk klaga på att jag bara gjorde det för att jag var bitter och då skulle jag döda alla andra för att de kom med så hutlösa anklagelser. Sedan skulle jag döda mig själv på grund av skammen.

Men så i pausen inför förlängningen körde en kille vid namn Herman igång “Better Off Alone” på melodikan och det var en så underlig sak att göra så det fångade mitt intresse nästan lika mycket som matchen själv. Uppmuntrande, som massage för nervknutorna i uppe i skallen. Filmatiserade faktiskt saken:

Förlängningen kom igång och det var otroligt dramatiskt. Jag skrek och skrek men spelarna tycktes inte höra mig. “Döda honom!”, “Nu rullar den jävla Franco-diggaren runt på gräset igen!”, “Kom igen nu Robben! Dribbla bort honom!”

Efter första förlängningskvarten var jag övertygad om att det skulle bli straffar och förberedde mig därmed för holländsk förlust, eftersom att enda gången på senare år som vi vunnit en straffläggning var mot ett land som lät Olof Mellberg lägga en straff.

Så kommer målet. Ingen hörna, ingen frispark för Elia men en kontring från Spanien och världens sämste avslutare – han är en briljant spelare i övrigt dock – Iniesta lyckades få in bollen bakom mästerlige Stekelenburg, som höjt sitt marknadsvärde en hel del under turneringen.

Förlusten var ett faktum, men jag kunde smälta den snabbt. Varför? Tre anledningar. Först den där som alla supportrar till loserlag känner till: vi når nästan hela vägen men vinner ingenting och det är en av anledningarna till kärleken till vårt lag, för det andra så spelade vi bitvis en förfärlig fotboll och hur mycket jag än älskar Mark van

Bommel så är det inte så här Holland ska spela fotboll och sist men inte minst så var jag i goda vänners sällskap och kunde njuta av god omgivning snarare än sörja en tråkig förlust.

Om fyra år är det dags för ett nytt VM och oavsett om Holland ens kvalificerar sig eller inte så hoppas jag få avnjuta de roligaste matcherna med det bästa sällskapet. Trots att det låter bittert vid en så här snöplig förlust måste jag nog ändå påstå att det är det som är själva grejen med VM: festen är så mycket viktigare än vad som händer på planen.

för ett nytt VM och oavsett om Holland ens kvalificerar sig eller inte så hoppas jag få avnjuta de roligaste matcherna med det bästa sällskapet. Trots att det låter bittert vid en så här snöplig förlust måste jag nog ändå påstå att det är det som är själva grejen med VM: festen är så mycket viktigare än vad som händer på planen.

Ptja…

Jag garanterade er massor med läsning inför VM-finalen. Så blir det inte.
Jag sover inte. Äter inte. I går försökte jag festa bort nervositeten och drog till Mejeriet, men det blev mycket snack om finalen där också. Kim Ekdahl du Rietz, som kör stenhårt med “vartannat glas vin, vartannat glas vatten”-metoden, menade att han trodde på Spanien och hoppades på Holland. Just nu känner jag precis likadant och tror att det kommer kännas så de närmaste skälvande timmarna.

Hatar känslan av oro, att inte veta.

Oavsett utgången så är det här värre, den där förbannade väntan på katastrofen. Det är som att sitta och ana att ens flickvän håller på att få ihop det med ens styvfarsa eller någonting. Så går man där och försöker analysera detaljer och kan inte få saken ur huvudet eftersom att det inte är konkret. Sen får man veta det och man är världens olyckligaste filur någon dag men sedan är hela saken glömd och oförmögen att generera fler hjärnspöken.

Förlorar Holland i kväll kommer jag under de närmaste tre dagarna att fundera på meningen med livet och om man inte skulle snubbla lite från balkongen på Dackegårdens nionde våning eller råka självmordsbomba Domkyrkan lite. Eller typ gå ute sent på kvällen på Klostergården.

Det är tur att det inte fästs en kamera mot mitt ansikte under en viktig match med Holland. Jag blir högljudd, rasistisk gentemot samtliga folkgrupper, homofobisk, homofilisk (du och jag i natt Van Bommel!), fascistisk och nergraderande gentemot olika yrkesgrupper. Prostitution blir lätt ett vanligt samtalsämne. När Iniesta ramlar lätt kommer jag definitivt att anklaga honom för att vara prostituerad fast med ett annat ord. Likaså när Xavi slår sina genomskärare mot David Villa.

Just denne Xavi är det största problemet i mitt liv och då är jag ändå skyldig staten 100 000 kronor i skadestånd, jag är arbetslös, tjock och bor hemma med min mamma i en gul trälåda som under sommaren ter sig som en bastu och under vintern som ett disfunktionellt vindskydd. Xavi ser ut som en sympatisk jordekorre men den store Mark van Bommel måste avliva honom. Trampa honom på fötterna, sparka honom på smalbenen, dränk honom i toaletten – gör någonting, bara han inte får styra och ställa där på mitten.

En sak ni kan hålla utkik efter i början av matchen är en stenhård tackling från antingen Van Bommel eller De Jong. De kommer vilja sända signalen att i dag kommer det göra ont att möta Holland och det finns inga gränser för vad vi kan göra för att uppnå seger.

Nu ska jag gå och kedjeröka fram tills finalen. Cigaretter då alltså, för den som oroar sig.

Hörs i natt när jag gråtit färdigt.

Holland har spelat nio matcher mot Spanien; en OS-match, två EM-kvalmacher men annars bara träningsmöten.

Första matchen spelades 1920 då Holland förlorade på hemmaplan med 1-3 trots att gamle Ber Groosjohan (nej, jag känner inte heller till honom) gjorde ett tröstmål. Det var också just den matchen som var i OS-sammanhang. Tack vare att Belgien vann finalen på walkover spelades det en match om andraplatsen, vilken alltså Spanien vann. Men holländarna åkte hem med en bronsmedalj och var säkert nöjda med det. Annat nu.

Sedan dröjde det tills 1957 innan man spelade igen. Då var det en träningsmatch på Santiago Bernabeu inför maffiga 105 000 åskådare. Varför i hela friden dök alla dessa människorna upp? Jo, en viss Alfredo Di Stefano gjorde sin första landskamp för Spanien. Tre mål blev det dessutom för gossen och Spanien vann med 5-1.

Match tre spelades 1973 och var en höjdarmatch som slutade 3-2 till Holland efter att Spanien kvitterat ledningen två gånger. Johnny Rep gjorde sin första match och sitt första mål men det var naturligtvis Johan Cruijff som avgjorde matchen i den 90:e minuten med sitt sjuttonde mål på 21 matcher.

Nästa gång – 1980 – gick det inte lika bra, nästan hela laget från VM-framgångarna var borta så när som på Wim Jansen och Ruud Krol. Spanien vann på straff hemma på Stadio Balaidos.

Några år senare, 1983, möttes lagen två gånger i ett för Holland misslyckat EM-kval. Man förlorade ganska väntat på bortaplan (0-1) med sitt unga lag men lyckades segra på De Kuip efter en 2-1-vinst där Peter Houtman och Ruud Gullit gjort målen. Gullit vet ni vem det är, men Houtman? Han gjorde sju mål på åtta matcher. Skapligt facit. Vad hände med honom sen då? Marco van Basten hände. John Bosman hände.

1987 möttes man igen i en träningsmatch och det var återigen Gullit som stod för det holländska målet i en match som slutade 1-1.

Sedan dröjde det tills år 2000 då Louis van Gaal var tränare för det holländska landslaget. Man möttes på vintern och Winston Bogarde gjorde sin sista match i landslaget. Efter en mållös första halvlek drog Davids på sig en frispark utanför straffområdet. I muren stod Van Bommel med flera men Hierro skruvade in bollen bakom Van der Sar. Sju minuter senare slår Frank de Boer en frispark som Makaay nickar vidare till Jerrel Hasselbaink som sätter bollen i mål. Med fem minuter kvar nickar Frank de Boer in en hörna och fixade segern åt det holländska laget.

Spanien: Casillas – Sergi, Hierro, Abelardo, Puyol (Manuel Pablo ‘46) – Luis Enrique (Paco ‘79), Xavi, Baraja (Guti ‘46), Mendieta (Farinos ‘46) – Urzaiz (Catanha ‘46), Raul (Munitis ‘46)

Holland: Van der Sar – Bogarde (Melchiot ‘74), Hofland (Paauwe ‘46), Frank de Boer, Reiziger – Davids, Cocu (Van Bommel ‘46), Bosvelt (Ricksen ‘86) – Bruggink (Seedorf ‘59), Kluivert (Makaay ‘46), Hasselbaink

Senaste matchen lagen emellan var 2002 med Dick Advocaat som tränare. Holland vann igen och är alltså obesegrade se senaste fyra mötena lagen emellan. Frank de Boer nickade in en hörna från Marc Overmars och det var fullt rättvist för Holland dominerade matchen.

Holland: Van der Sar (Waterreus ‘46) – Numan (Paauwe ‘71), Frank de Boer, Stam (Ooijer ‘46), Reiziger – Cocu, Van Bommel (Landzaat ‘65) – Overmars (Sikora ‘68), Hasselbaink, Kluivert, Makaay (Ricksen ‘85)

Spanien: Canizares – Juanfran, Nadal (Curro Torres ‘77), Hierro (Cesar ‘46), Puyol – De Pedro (Vicente ‘68), Sergio, Helguera (Valeron ‘46), Joaquin (Capi ‘46) – Raul (Tiko ‘46), Morientes (Diego Tristan ‘46)

Holland har alltså en positiv trend mot Spanien men som ni ser på elvorna ovan så är Oranje ungefär lika bra då som nu medan den spanska fotbollen tagit många stora steg framåt.

***

Rasmus Bengtsson till Twente och det som imponerar mest är att alla fansen redan tycks veta vem det är. Det är skillnaden mellan ett land där fotbollen glöder och ett där den slumrar. Få svenska fotbollsfans hade känt igen en halvbra mittförsvarare från Eredivisie.

Reaktionerna då? Jo, nästan alla tycker det är en bra värvning. En del är lite oroliga att ligans främste mittback, Douglas, kanske är närmare en flytt nu när det finns en mittback på plats. Men de flesta tror att Bengtsson kommit för att ta Rajkovics plats som breddspelare i försvaret.

Själv vet jag inte vad jag ska tycka eller tro. Det är möjligt att Rasmus blommar ut men det är också möjligt att han inte klarar av tempot i en anfallsglad liga. Jag såg honom bara i fyra-fem allsvenska matcher och några U21-landskamper och då tyckte jag han verkade klok men något stabbig.

Dessutom får man ta sig en allvarlig funderare kring den här killens bakgrund. Det gick inte smärtfritt när han lämnade Trelleborg, det var inte smärtfritt när han kom till Hertha (med den besynnerliga Lazio-affären i åtanke) och det är inte smärtfritt nu när han lämnar för Twente. De andra spelarna i Hertha uppges ha tackat ja till en 30%-ig lönesänkning när de ramlade ner utom då nämnde Bengtsson.

Men Twente är en klubb som är bra på att scouta spelare. Man lyckas med 80% av sina värvningar och de som misslyckas brukar i alla fall lyckas på det sociala planet och inte ställa till med oreda i truppen. Man har nog god koll på hur Rasmus är som människa och spelare.

***

Linus Hallenius snygga mål för någon vecka sedan diskuteras alltjämt i Holland. Apropå bra koll alltså – oavsett hur snyggt ett Eerste Divisie-mål hade varit så hade vi aldrig hört om det här… om inte jag hade dragit upp det.

“Luis Suarez ersättare”, skriver några glada Ajax-fans.

Jag ska citera en gubbe vid namn Tommy Söderberg. “Säg så här”: det är allt annat än omöjligt.

***

Fram tills finalen kommer det bli mycket läsning här på bloggen. Har ni några tankar om vad ni skulle vilja läsa om så ge gärna förslag.