Helgen är kommen och nu kan Eredivisie avgöras. Tungviktarmatchen mellan två av titelkandidaterna, Ajax - PSV, spelas på söndag klockan 16.30 och avslutar den tjugosjunde omgången av Eredivisie.
Canal + visar matchen, däremot inte TV4 Sport som istället visar Steven Seagal. Fyran tar idrott på allvar, uppenbarligen. Finns det ingen vettig anledning så är det rent ut sagt ett praktfiasko. Hur fan kan man köpa rättigheterna till Eredivisie och sedan inte visa Ajax - PSV. Det är som att köpa alla glassar i världen och sedan gå ut till containern och slänga de allra gräddigaste, godaste Magnum-glassarna. Sen sitter man där med en Piggelin i röven och en i käften och funderar på om man verkligen gjort rätt val.
Båda lagen har relativt god form även om PSV sett något skakigare ut än vanligt på sistonde. Ajax har som vanligt Atouba och Lindgren på skadelistan med knäskador, medan våra vänner från Eindhoven endast saknar Van der Meyde som ännu inte är redo för match.
Matcherna mellan Ajax och PSV brukar vara ett tråkigt ställningskrig men den här gången måste båda lagen vinna. Antagligen kommer Twente segra mot Den Haag ikväll och förloraren i mötet på söndag kommer att få det väldigt svårt att haka på. För Twentes del föredrar man nog en hemmaseger, då luckan neråt i så fall blir fem respektive sex poäng istället för två respektive nio.
Jag tror att tack vare god form och en fantastisk Luis Suarez så tar Ajax hem kampen. En seger som dock inte kommer att räcka långt - vårens rättmätiga segrare är Twente. Förhoppningsvis får vi en målrik match med två lag som vill gå framåt och vinna. Jag ser fram emot att streama skiten på någon medeltida kinesisk kanal med skrikande kommentatorer som inte kan uttala ett endaste namn korrekt. Yup, inte allting skiljer sig från fyran.
***
Så blev det klart att Sverige gästar Holland på Amsterdam Arena. Trist, jag hade hoppats på De Kuip men jag antar att det duger.
***
Det belgiska undret med tjugo supertalanger som alla kan bli världsstjärnor är lite jobbigt. En viss avundsjuka infinner sig, men samtidigt är jag glad för belgarna. En världsnation om ett par år.
Det finns en hel del holländska förbundskaptener ute i världen. Normalt blir det numera tre-fyra tränare i de stora mästerskapen och VM 2010 blir inget undantag. Bert van Marwijk tränar Holland, Pim Verbeek och alltså nu Guus Hiddink Elfenbenskusten.
Tre vilt skilda män. Bert van Marwijk är den ödmjuke, välpolerade typen som sällan står för några kontroverser, Pim Verbeek är en stenhård fotbollsfascist som efter en 3-0-seger kan sitta och prata om hur jävla värdelös någon av hans spelare varit. Guus Hiddink, däremot, säger inte mycket. På presskonferenserna svarar han på frågor och media accepterar svaren utan att kunna göra någon större sak av det. Han har ofta en lurig underton, och låter fotbollen berätta det mesta.
Nästan alla holländska tränare vill spela vacker fotboll men Hiddink är expert på att göra det efter modern modell. Medan Marco van Basten försökte få laget att spela som om det vore 1974 så hittade Hiddink en slags balans som bara de allra främsta ekvilibristerna kan mäta sig med. Han är en modern tränare som både får sina lag att spela effektivt och vackert. Den svåraste konsten inom tränaryrket.
I Elfenbenskusten får han tillgång till ett berg med minst lika mycket diamant som i det ryska landslag han just lett. Precis som Ryssland har sin Arshavin, har Elfenbenskusten sin Didier Drogba. Och utöver honom finns det dessutom många andra världsstjärnor.
Hiddink är inte klassiskt holländsk rent taktiskt. Han kan nyttja sig av ett 4-3-3-system, men lika gärna 4-4-2 eller något helt annat. Det mest troliga är emellertid att han kommer att använda det förstnämnda systemet i Elfenbenskusten, som har många starka innermittfältare och många yttrar som inte håller måttet defensivt.
Eventuell språkförbistring är heller inget problem. Många av de ivorianska spelarna kan holländska efter sin tid i Beveren, som en gång i tiden hade tretton ivorianska spelare samtidigt. Andra kan engelska efter sin tid i Premier League medan några kan spanska då de varit en runda i La Liga.
Hiddink kommer att vilja ha en målvakt som är bra med fötterna. Han hade aldrig tillåtit köpet av Isaksson under sin tid i PSV. I Copa, som länge länge spelat i Belgien, får han precis det. Han får en orädd målvakt med grymma reflexer, ett bra spel med fötterna och framför allt en fallenhet för att sätta igång spelet snabbt. Bakom honom finns det en rad andra duktiga målvakter, så som storklubben ASECs Vincent Angban. Inte riktigt samma målvaktstyp, men om Hiddink ogillar Copas ofta bristande koncentration och känner att han inte kan göra något åt saken, är det möjligt att han väljer den mer fokuserade ledartypen Angban.
Målvakt
Copa
Som ytterbackar kommer Hiddink vilja ha offensiva spelare eftersom att han kan unna sig det när de defensiva mittfältarna är så duktiga. Vänsterbacksplatsen lär vara ämnad för Arthur Boka, Stuttgarts kortväxte men mycket snabbe försvarare. Till höger är det mer ovisst. Högerbacksplatsen hade kunnat vara Emmanuel Eboués, men även dribblern Guy Demel är ett alternativ. Min teori är dock att den förstnämnde ändå tar platsen då Hiddink nog känner att uppspelen från backlinjen kan hanteras på ett bra sätt av Kolo Touré. Ett tredje alternativ är Sevillas playmaker Romaric. Hiddink har alltid haft en fallenhet för att sätta mittfältare på ytterbackspositioner för att få ett bättre passningsspel. Ingen dum tanke. Både Eboué och Demel är slarviga passningsspelare.
När det gäller mittbackar brukar Hiddink inte vilja ha spelare som kompletterar varandra, utan han vill ha spelare som är kompletta från början. Abdoulaye Méïté från WBA tror jag kommer att få flytta på sig. Kolo Touré däremot är alldeles given, men vem som spelar bredvid honom är en bra fråga. Det kan bli en typisk Hiddink-överraskning i form av en mittfältare eller en ung talang, men det kan också bli Hibernians Sol Bamba eller Marco Zoro från Vitoria Setubal.
Backlinje
Eboué, Touré, ?, Boka
På mittfältet kan Hiddink välja mellan olika formationer, men han brukar vilja ha en trio bestående av en spelare som är bra i båda straffområdena, en defensiv förstörare och en spelskicklig defensiv mittfältare. Mittfältsformationen känns tämligen given med ett litet “men”. Det enda som kan hindra Zokora, Romaric och Touré från att spela mittfältare i sommar är ifall Hiddink väljer att spela någon av dem som försvarare. Spelare som då blir aktuella är Twentes ganska destruktive Cheik Tioté eller den inte heller direkt offensivt lysande Emerse Faé.
Zokora - Romaric - Toure
Frågan är om Hiddink vill spela med klassiska yttrar i anfallet eller om han vill ha spelare som skär inåt, eller om han vill ha en av båda. Som högerytter finns flera olika alternativ, men då Salomon Kalou fick väldigt mycket speltid under Hiddink i Chelsea känns det som ett givet val. På vänsterkanten känns det ännu mer öppet, med en klassisk ytter i form av Gervinho, en speedig djupledslöpare (Elfenbenskusten lär få kontra mot Brasilien) i Bakari Koné, som skulle kunna tvinga Dani Alves att stanna hemma och hålla koll. Den mångsidige men ojämne Aruna Dindane och den oslipade diamanten Arouna Koné som ser piggare ut i Tyskland än i Spanien.
Dessutom, ej att förglömma, Sekou Cissé är en tekniker utan dess like som varit ordinarie i landslaget på sistonde och som från Feyenoord är van vid att operera på “fel” kant. Hiddink har ett intressant val att göra här. Mitt tips.
Centertank kan ju bli Didier Drogba kanske..
Anfallare
Kalou, Drogba, Cissé
Med detta lag kan Elfenbenskusten gå väldigt långt om man bara lyckas ta sig förbi den kluriga gruppen med Nordkorea, Brasilien och Portugal. Vilket dock inte borde vara någon omöjlighet då man har ett lag som klart överträffar portugisernas och naturligtvis nordkoreanernas.
Det finns goda möjligheter för Hiddink att ännu en gång göra holländska tränare till de mest eftertraktade i fotbollsvärlden och visst är det kul att som svensk med träskofanatism kunna sitta och hålla tummarna för Elfenbenskusten, Australien, Holland och Nigeria med den gamla kabbelöken Lagerbäck vid rodret.
Fotbollen i Nederländerna har haft många starka personligheter som bidragit till att tydligt definiera landets udda fotbollsfilosofi. Därför är det inte särskilt konstigt att själva introducerandet av sporten i landet också kan sägas ha skett genom en enda person. Pim Mulier föddes 1865 i frisiska småstaden Witmarsum och då hans far var en av provinsens sista borgmästare hade han naturligtvis visst inflytande, något han gillade att kombinera med sitt idrottsintresse. Som trettonåring var han delaktig i att arrangera den första idrottstävlingen i Nederländerna. De första tävlingsgrenarna att förära nederländsk mark blev 100 meter samt 2 kilometer terränglöpning, och vinnare blev Pim själv, två gånger om.
Som borgmästareson fick Pim ofta möjligheten att bekanta sig med idéer och människor från utlandet. En av dessa spännande idéer var idrotten fotboll, som han kom att rejält kära ner sig i. Fjorton år gammal bildade han och några vänner föreningen Haarlamse FC. Inledningsvis utövade man fotboll med hjälp av rugbyregler, för att 1883 istället gå över till att nyttja de regler som användes i England.
Pim studerade senare i England där han upptäckte sporter som landhockey, bandy och tennis, vilka han sedermera tog till Nederländerna. Den ambitiöse ynglingen kom sedan även att arrangera den första fotbollsmatchen i Tyskland; det var alltså lillebror Nederländerna som lärde storebror den vackraste av bollsporter. Mulier studerade sedan en tid i Sverige, där han lärde sig skidåkning och jakt. Väl tillbaka i Nederländerna började han lägga allt mer tid på idrottsrörelsen, exempelvis var han den drivande kraften bakom skapandet av ett fridrott- & fotbollförbund vintern 1889.
För sina insatser för idrotten blev Pim Mulier belönad med diverse utmärkelser och hedersutnämningar fram till sin död 1954. Till exempel blev hans hedersmedlem i en rad europeiska fotbollsförbund, däribland det svenska.
Även om Mulier i stort kan sägas ha gett fotbollen till nederländarna bör det nämnas att det visst förekom fotbollsspelande redan under dennes födelseår, 1865. Engelska textilarbetare spelade en match mot brittiska delegater i Haag, och tio år senare bildades faktiskt en klubb vid namn Utile Dulci. Hur mycket fotbollsspelande som egentligen ägde rum i den föreningen är dock oklart, och generellt brukar man framhålla Haarlemse FC som den första genuint fotbollsinriktade idrottsföreningen.
Innan 1900-talets början hann många fotbollsföreningar bildas i Nederländerna. Sparta Rotterdam grundades 1888 av forna cricketentusiaster och är i dag landets äldsta professionella fotbollsklubb. Likt de flesta fotbollsklubbar som bildades på den här tiden finns där tydliga spår av engelsmännens framfart. Det rödvita matchstället som Sparta använt sig av sedan 1899 är till exempel hämtat från engelska Sunderland.
Det första ligaspelet i Nederländerna arrangerades 1888/1889 då sju lag bildade en serie som togs hem av VV Concordia från Rotterdam. De första årens fotbollsspelande kom dock att domineras av HVV (Haagse Voetbal Vereniging) som faktiskt än i dag med sina tio guld är det lag som vunnit flest nederländska ligatitlar efter de tre klassiska storlagen Ajax, PSV och Feyenoord.
Just storlagen bildades relativt sent. Ajax firade sitt hundraårsjubileum år 2000, medan Feyenoord fick den äran först åtta år senare. PSV som dominerat den holländska fotbollen under 2000-talets inledning grundades först 1911, och det dröjde dessutom till 1928/1929 innan man fick vinna sin första titel.
Landslagsfotbollen tog sin början då ett dubbelmöte mot Belgien arrangerades våren 1905. Den första matchen spelades den trettionde april i belgiska Beerschot och returen spelades på Schuttersveld i Sparta två veckor senare. Notabelt från den första matchen var att Nederländerna vann med 4-1 efter att Eddy de Neve bjudit på ett målfyrverkeri. Just denne Eddy de Neve kan sägas haft ett ganska bekymmersamt liv utöver sin fotbollskarriär. En knäskada 1907 tvingade karriären till sitt slut, dessutom tvingades de Neve rycka ut i militären.
Nästa destination för den unge mannen blev Nederländska Indien, eller Indonesien som det i dag är känt som, där han gjorde bra ifrån sig och lyckades stiga i graderna. Tyvärr gick det inte riktigt lika bra för hans bror som på ön Sumba blev uppäten av kannibaler, vilket säkert gjorde den gode Eddy en aning snopen, för att låta bli att överdriva reaktionen.
Kannibaler till trots valde Eddy att stanna i Indonesien där han jobbade för olika holländskägda företag. Han åkte till italienska Genoa för att förlova sig med en Daisy Maud som han senare gifte sig med i indonesiska Lubuk Sinapeng. Paret fick en son ihop och han gavs namnet Gilles jr efter Eddys uppätne broder.
Tolv år senare separerade paret vilket gjorde att Gilles och Daisy Maud flyttade till Nederländerna medan Eddy stannade i den indonesiska värmen. 1938 utkom självbiografin Konig Voetbal (Kung Fotboll) men glädjen från den boken blev tämligen kortvarig då enda barnet Gilles körde ihjäl sig i början på 40-talet. Två år senare fortsatte Eddys olycka och han dog i ett japanskt koncentrationsläger i Indonesien.
En annan skön profil som var med redan från starten var en underlig man vid namn Johannes Marius “Bok” de Korver. Varför han valde att kalla sig Bok vet vi inte - men om alternativet var att kallas för Korv kanske man kan förstå det.
Bok föddes hur som helst i Rotterdam, där han också dog så småningom, och det var också där han tillbringade den huvudsakliga delen av sin fotbollskarriär. Han spelade nämligen för Sparta från 1902 till 1922, en bedrift som bland annat resulterat i att han fått en läktare uppkallad efter sig på Spartas hemmaarena, Het Kasteel.
Som fotbollsspelare var han mycket snäll av sig. Det sägs att han aldrig drog på sig en enda frispark och träning såg han som osportsligt mot konkurrenterna. Flitig cigarrökare som han var kan man också förundras över hur han lyckades spela fram till sin 40-årsdag 1923.
Bok var med och tog två stycken OS-brons med det nederländska fotbollslandslaget, först 1908 och sedan 1912, under ett mästerskap där han för övrigt agerade kapten. Med 31 landskamper blev han den spelare från den ursprungliga elvan som fick vara med vid flest tillfällen. Givetvis skulle en sådan kultperson dokumenteras utförligt, vilket skedde 1916 då han gav ut den första nederländska självbiografin som en spelare skrivit.
Det första mästerskapet som det holländska landslaget deltog i var OS 1908. På den tiden fanns varken VM eller EM, vilket gjorde att det fanns en helt annan prestige i de olympiska spelens fotbollsturnering. I ärlighetens namn var det dock ingen större bedrift - kvartsfinalen, som var turneringens första match, spelades inte ens eftersom att Ungern av finansiella skäl drog sig ur. I semifinalen fick Nederländerna stryk mot England, vilket var helt enligt planerna, men imponerande nog lyckades man hålla nere siffrorna till 4-0. I bronsmatchen mötte man Sverige på White City Stadium inför tusen nyfikna åskådare. Det blev seger för det nederländska laget, Joop Reeman gjorde tidigt 1-0, en ledning som dåtidens anfallsstjärna Edu Snethlage ökade på i andra halvlek.
Nämnvärt är att Nederländerna egentligen skulle ha mött Frankrike i bronsmatchen, men då fransmännen förlorade med 17-1 i sin semifinal mot Danmark valde man helt enkelt att tacka nej till att spela bronsmatchen.
Det första världsmästerskapet Nederländerna deltog i var VM 1934 i Italien. Det blev dock bara en match för laget, då tuft schweiziskt motstånd väntade redan i första matchen. På den tiden var direkt utslagning melodin, så 3-2-förlusten blev slutet på matchen. Riktigt nära att sluta på annat sätt var det aldrig heller, Schweiz tog ledningen och Nederländerna kvitterade genom dåtidens stjärna Kick Smit, som i landslaget gjorde 26 mål på 29 landskamper. Schweiz gick dock ifrån igen, till 1-3, och reduceringen kom inte förrän med fem minuter kvar då en annan storskytt i form av Leen Vente lyckades få in bollen. Ytterligare mål blev det dock inte utan svenske domaren Ivan Eklind blåste av matchen.
Nederländerna deltog även i turneringen därpå, 1938 i Frankrike. Då blev det återigen förlust redan i första matchen. Favorittippade Tjeckoslovakien stod för motståndet, och nederländarna lyckades hålla undan under ordinarie matchtid. Förlängningen blev dock för tuff, och efter ett tidigt mål rasade man ihop fullständigt och släppte in ytterligare två.
Förbundskapten på den här tiden var engelsmannen Bob Glendenning (från 1925 till 1940). Sedan 1908 hade det nederländska fotbollsförbundet valt att satsa på brittiska fotbollstränare och det är kanske svårt att klandra dem, då Bob Glendenning än i dag är den mest vinstrika förbundskaptenen man haft. 36 segrar plockade engelsmannen hem på 86 försök, vilket är bättre än framgångsrika förbundskaptener som Rinus MIchels (30 segrar), Dick Advocaat (31 segrar) och Marco van Basten (35 segrar). Det bör dock tilläggas att alla de tre senare hade betydligt färre försök på sig.
Det händer väldigt ofta att journalister kritiserar tränare när de inte är i närheten. Men när de möts i en tv-studio brukar stämningen bli väldigt snäll då de flesta journalister egentligen är harmlösa små lamm som bara sitter och är tuffa bakom datorn.
Inte Johan Derksen.
Den gråhårige, cigarrökande åsiktssprutande vulkanen kör ofta över fotbollspersonligheter fullständigt. För något år sedan var det Marco van Bastens tur att infinna sig i Voetbal Insite-studion. Det här är vad som hände:
Allt börjar snällt. Marco van Basten har rakat håret av sig och ankaret Genee utmanas av Derksen att göra samma sak när (inte om) Holland vinner EM.
Diskussionerna är till en början mysiga. “Hur är känslan kring oranje” etc.
Derksen börjar sedan gå in lite på sin kritik mot van Basten, på ett snällt och ganska tillbakadraget vis. Genee läser ett citat från en av Derksens krönikor och Marco van Basten säger att “Jadu, Johan. Du säger det annorlunda i kolumnen. Du är mycket snällare nu.”
Genee: Är Oranje bättre än för två år sedan?
Marco: Vi borde vara. Vi har kommit två år längre. Vi är mer erfarna. Mitt EM är en framgång om vi vinner titeln. Om vi inte gör det kan det fortfarande vara en framgång, men det beror på omständigheterna. Vi vill vinna det. Men 15 andra nationer vill också vinna, så det kommer inte bli lätt.
Gästen Jan van Halst: Jag oroar mig för vårt försvar. Vi har bra mittfältare och anfallare, men vårt försvar tillhör inte toppen.
Marco: Intressant. Många människor tar upp det problemet, men om du tittar på statistiken så släpper vi inte in många mål och vi blir aldrig spelade av banan defensivt. Jag har sett Frankrike och Italien släppa in mål som ser mer amatörmässiga ut än de vi släpper in. Jag tror att en generell känsla är en sak, men fakta stöder inte det.
Johan Derksen tar sedan upp problemen Marco har med Johan Cruyff. Han tycker att Marco saknar sociala egenskaper och tycker att van Basten behandlat Cruyff dåligt.
Marco: Det är nonsens. Du var inte där, Johan. Jag kommer att bli den huvudansvarige för Ajax. När JC berättade om sin vision för att omorganisera Ajax tyckte jag att det var för mycket, för rigoröst och för snabbt. Jag sa det till Johan flera gånger, men han ville inte backa. Jag sa att jag inte ville gå den vägen och då sa Johan att han lämnade tillbaka ansvaret. Jag kände det som att Johan svek mig. Jag kunde inte gå med på det bara för att Johan är min vän. Jag har intressen i Ajax att försvara och kunde inte rättfärdiga en sådan stor förändring. Tro mig, det gjorde ont att det gick så här, jag tycker verkligen det är synd och skam, men jag har tagit det här tuffa beslutet för Ajax.
Marco: Jag söker inte efter makt och gillar inte struntpratet kring det här. Jag gillar inte att Johan och jag inte längre har regelbunden kontakt, men jag vet att vi fortfarande är vänner och att allt kommer bli bra till slut.
Derksen: Accepterar du människor som inte håller med dig?
Marco: Naturligtvis, men det innebär inte att jag tänker lyssna på dem bara sådär. De kommer behöva övertala mig med argument och fakta.
Genee: Har du förändrats över åren?
Marco: Jag hoppas det. Förändring innebär utveckling. Det har gått nästan 3 år, så man utvecklas. Under den första fasen var jag för dominant. Jag ville se det på exakt det sättet jag ville att det skulle vara. Jag har blivit en aning mjukare. Titta på vår systemförändring. Jag märkte att spelarna inte var glada i 4-3-3-systemet. Så jag samlade ihop dem och vi diskuterade igenom saken och skapade ett nytt system. Jag är inte så hård som vissa säger.
JD: Jag kommer ihåg berättelser om Marco när han var 17 år och skulle åka med Young Oranje till en match i Finland. Han hade inte spelat i Ajax 1 då, men han utmanade tränaren angående taktiken, bråkade med lagkamrater och visade kritik mot taktiska beslut hos ledarna.
Marco: Jag kan inte komma ihåg att jag bråkat med spelare eller någonting, men jag kommer ihåg diskussionen med tränare Blok. Jag gillade inte vissa av hans beslut. Men min åsikt är: om spelare pratar om fotboll så bryr de sig åtminstone om matchen. Jag kommer aldrig gå iväg från en diskussion. Men nu är jag manager så jag får bestämma.
JD: Marco är arrogant, hänsynslös och kall… (avbryts av Genee)
Marco: Jag är bara människa.
Derksen startar sedan en diskussion om Marcos assistenter (John van’t Schip och Rob Witschge). Varför har vi inte en mer erfaren tränare som assistent?
Marco: Jag ser inte behovet. Ärligt talat, för John och Rob och erfarne Ronald Spelbos, Kees Jansma och Hans Jorritsma har jag fullt stöd. Varför skulle jag vilja ha erfaren tränare när jag har Spelbos? Och John har tio års erfarenhet av att coacha. Rob är bra med spelarna. Willem van Hanegem var Advocaats assistent i 2004 och de fick mycket kritik. Jag menar, Louis van Gaal var väldigt erfaren, men han kvalificerade inte ens laget för VM 2002.
Poängen är, Johan, du skriver att John, Rob och jag spelar kort. Och att det är därför de är en del av tränarteamet. Löjligt. Som om vi lägger upp uppställningen efter att ha spelat kort. Du sviker folket, för vissa människor tror på dig. Men har du varit med i diskussionerna? Är du där när vi tränar? Vet du vad vi gör? Nej. Du kan inte dömma oss.
Johan Dersken: Men när du startade hade du ingen erfarenhet som tränare. Och när du med två månaders erfarenhet tog alla de där besluten, då kunde du ha använt människor med tjugo års erfarenhet, som Van Hanegem, De Haan eller Van Gaal.
Van Basten: Det är kul att se hur jag inte kan coacha med två månaders erfarenhet medan du kritiserar och dömer mig när du har 0 års erfarenhet av coachandet.
Van Halst: Såg du Kuyt spela de senaste veckorna? Jag antar att du plockar med honom?
Marco: Han kommer vara med i förtruppen, ja. Han har gjort det bra. Det är kul att jag blev kritiserar när jag satte honom till höger (tittar på Dersken) och se på honom nu.
Jag har pratat om Manchester United och deras spelare. De har C Ronaldo, Tevez, Giggs, Park, Rooney och de är överallt på banan. Ibland är Tevez längst fram, med Rooney som skugga. Sen är det Ronaldo till vänster med Park till höger. Det gör motståndarna galna. Jag skulle vilja spela så.
Derksen: Men Sir Alex har haft år på sig att träna det varje dag!
Marco: Det är inte så svårt. Med spelare som van der Vaart, van Persie, Babel, Kuyt, Seedorf kan vi också göra det. De flesta spelarna i Oranje spelar så.
Genee: Men du har alltid sagt att vi saknat en Pirlo-typ.
Marco: För att vara ärligt tycker jag att Wesley Sneijder är bättre än Pirlo. Speciellt defensivt. Jag tror säkert att vi kan spela på det här viset.
När Genee vill avsluta programmet avbryter Marco: Kanske en sista fråga för Johan. Vilken Oranje-uppställning skulle du spela?
Derksen: … Det är inte min uppgift.
Marco: Svara på det Johan. Berätta din startelva.
Derksen: Eh… nä. Jag måste förbereda mig.. det har jag inte… men… hmm.
Marco: Där ser ni…
Publiken skrattar.
Derksen: Hmm… Sar… jag skulle spela med en anfallare… tre mittfältare… Persie, Vaart, Sneijder… Jag skulle… hmm….
Marco: Jag tror du kommer upptäcka att din startelva inte skiljer sig mycket från min.
Derksen: …
Under programmet så hade man en undersökning där folk kunde ringa in och säga om de trodde att Oranje skulle vinna EM. 22% trodde det.
Van Basten: Ja, att vinna titeln är väldigt unikt naturligtvis. Du borde förstå att vi bara vunnit det en gång, för tjugo år sedan, så varför skulle vi plötsligt ha 80% av folket som tror att vi vinner det här? Det är inte realistiskt. Vi möter Spanien, Italien, Frankrike, Portugal, Tjeckien, Kroatien, Tyskland.. alla lag med en klar chans att vinna. Jag tycker 22% är ganska mycket.
Eddy de Neve är landets förste målskytt någonsin då han gjorde 1-0 för Holland efter 80 minuter i bortamatchen mot Belgien. Ett självmål av Ben Stom i den 86:e minuten innebar förlängning, under vilken vår käre De Neve gjorde hela tre mål.
Eddy spelade under ett tag i Velocitas Breda men flyttade senare till HBS Den Haag och vann ligan där under sin första säsong. Då var han säkert nöjd.
I returmatchen på hemmaplan två veckor senare vann Holland med 4-0 och De Neve gjorde två ytterligare mål och gjorde sin sista landskamp 1906 då Holland förlorade mot.. Belgien… med 2-3. Han förblev dock landets bästa målskytt geom tiderna tills Edu Snethlage gjorde ett mål mot.. ja.. Belgien och blev ledare.
De Neve tvingades sluta spela fotboll efter en knäskada 1907 och dessutom var han tvungen att rycka ut i militären så där fanns inte direkt mycket att välja på.
Han tillbringade två år på i Nederländska Indien, dvs Indonesien, där han gjorde bra ifrån sig och steg i graderna. Hans bror däremot hade det inte lika kul. Han blev uppäten av kannibaler på ön Sumba.
Eddy tyckte då att det verkade som en hejdundrande idé att stanna där i Indonesien där han jobbade för diverse holländska företag. Han förlovade sig med en Daisy Maud när han var i Genoa och de gifte sig sedan i Lubuk Sinapeng i Indonesien. De hade en son som de döpte till Gilles jr efter Eddys bror.
Tolv år senare skiljde de sig och Gilles och Daisy Maud flyttade till Holland medan Eddy stannade i sitt älskade Indonesien. Sen skrev han 1938 en bok som hette Konig Voetbal (Kung Fotboll) men den kaxigheten straffade sig genom att hans enda barn körde ihjäl sig 1941. Som om inte det var nog dog Eddy själv två år senare i ett japanskt koncentrationsläger i Indonesien.
Yup, ni gissade rätt. Artikeln har något år på nacken.
Den gamla holländska kolonin Surinam och dess emigranter tycks vara en outtömlig källa för det holländska landslaget. Men vem var egentligen först och varför lyckas nationen producera så många världsspelare?
Humphrey Mijnals blev den förste surinamesen att spela i det holländska landslaget. Förbundskaptenen Elek Schwartz blev mycket kritiserad för sitt val då han 1960 tog ut Elinkwijk-spelaren inför en match mot Bulgarien. Det blev ytterligare två matcher för Mijnals i landslaget, och man kan säga att en ny era inleddes. Mijnals spelade för övrigt sin sista landskamp mot just Surinam (i vars landslag han tidigare spelat nästan 50 landskamper), i en match som slutade 4-3 till Holland.
Ett vanligt kännetecken bland spelare med surinamesiskt ursprung är den goda fysiken. Foppe de Haan sa i samband med förra årets U21-EM att surinamesiska spelare är mer smidiga och rörliga än de holländska. Edgar Davids har sagt att han tror att det har med den surinamesiska kosten att göra, medan andra tror att det är genetiskt.
Just i förra årets U21-EM uppmärksammades faktumet att många spelare var från Surinam. I semifinalen mot England startade sex surinameser, en antillier, en marockan, en israelier och två holländare. Mer än hälften av spelarna som användes under turneringen för holländsk del var av surinamesisk börd; Ryan Babel, Boy Waterman, Ryan Donk, Kenneth Vermeer, Royston Drenthe, Gianni Zuiverloon, Calvin Jong-A-Pin och Maceo Rigters.
En betydande skillnad mot tidigare generationer surinameser är att det nya gänget visade sig vara moget, balanserat och mindre bråkigt. Den enda incidenten var när spelarna efter segern i turneringen valde att fira genom att springa omkring med den surinamesiska flaggan istället för den holländska.
Matchanalytikern Wim van Zwam kommenterade skillnaden genom att betona att dagens generation surinameser är mer integrerad och klarar av att se sig själva med kritiska ögon och fortfarande hålla huvudet ovanför vattnet.
De senaste tjugo åren har surinameserna varit en viktig del av det holländska landslaget. Ruud Gullit och Frank Rijkaard var först att bli riktigt framgångsrika, och den senare har även blivit en framgångsrik tränare.
I Surinam är frustrationen stor bland fotbollsfolk. Det är sedan länge en regel att landslaget inte får ta ut spelare som spelar i Europa, och den regeln har gjort att man gått miste om många möjligheter att ta sig till stora mästerskapet. Antagligen skulle spelare som Clarence Seedorf, Patrick Kluivert och Frank Rijkaard ändå ha valt att spela för Nederländerna, men andrahandssorteringen surinameser borde rimligtvis ändå kunna prestera på en liknande nivå som Costa Rica, ett land som gått till många mästerskap.
Av den holländska befolkningen är endast 2% av surinamesiskt ursprung. Med detta i åtanke är antalet surinameser i landslaget högst anmärkningsvärt. Anledningarna till detta är flera. Kanske stämmer det som Edgar Davids säger att kosten är gynnsam för den som väljer att idrotta, kanske är det också så att den ekonomiska situationen för surinameser i Holland resulterar i mer billiga fritidsaktiviteter än tv- och datorspel. Dessutom kan man komma ihåg att nästan alla unga surinameser har en fotbollsspelare som förebild, något som mötts med en imponerande ömsesidigt het då många gamla storspelare engagerar sig i sina rötter. Exempelvis så är Aron Winter just nu tränare för SuriProfs, ett uppvisningslag endast med spelare med surinamesiska rötter.
Surinam är och tycks förbli en viktig källa för kompetenta fotbollsspelare. Utan spelare som Edgar Davids, Patrick Kluivert, Clarence Seedorf, Van Hooijdonk, Hasselbaink, Michael Reiziger, Winston Bogarde (hehu), Ryan Babel, Orlando Engelaar och många andra så hade det holländska landslaget varit ganska mycket fattigare de senaste tio åren än som nu varit fallet.
Den holländsk-surinamesiske socialarbetare Sonny Hasnoe tröttnade under 80-talet på att surinamesiska barn inte fick möjligheten att komma in i det holländska samhället. Många av surinameserna som levde i Amsterdam på den här tiden bodde i den surinamesdominerade stadsdelen Bijlmer. Hasnoe märkte att många av barnen där kunde integreras i samhället om de fick möjligheten att inspireras av positiva förebilder som hade samma bakgrund som de själva. Han uppmuntrade unga pojkar att ansluta sig till fotbollsklubbar och märkte en förbättring i deras beteende när de spelade eftersom att det gav dem en möjlighet att umgås med vita människor och därmed hjälpte dem att integreras snabbare.
1986 ordnade Sonny Hasnoe en match mellan de bästa surinamesiska spelarna och VV Robinhood, som vunnit den surinamesiska ligan. Matchen var en stor framgång och med jämna mellanrum organiserades liknande matcher.
“Kleurrijk elftal” (”Färgstarka elvan”) som stjärnlaget kallades skulle en varm junidag 1989 resa till Surinam och spela, men det blev ett något rumphugget lag då en del holländska klubbar inte gav sina spelare tillstånd att åka iväg. Bland de som fick stanna hemma kan man nämna Frank Rijkaard, Ruud Gullit, Aron Winter, Bryan Roy, Hennie Meijer och Stanley Menzo. De två sistnämnda valde dock att trots allt åka iväg, men tog ett tidigare plan än de andra uttagna spelarna för att inte orsaka problem för Hasnoe. Stjärnan Menzo kompletterades med följande spelare:
Rudy Degenaar, 25 år, Heracles
En 25-årig, storväxt Heracles-försvarare som tog med sig sin flickvän Hedwig Wolthuis till Surinam för att spela i denna Boxel Kleurrijk Tournament tillsammans med tre surinamesiska lag.
Lloyd Doesburg, 29 år, Ajax
Ajax 29-årige andremålvakt Doesburg som satt på bänken bakom just Menzo i Ajax. Spelade också i Excelsior och Vitesse Arnhem dit han kommit från Elinkwijk i Lelystad.
Steve van Dorpel, 23 år, Volendam
Talangfulle Volendam åkte till Surinam inte bara för att spela fotboll utan också för att för första gången i sitt liv träffa sin far. Van Dorpels två vänner Andre och Steve Wasiman bjöds också in till turneringen men kunde inte följa med eftersom deras Excelsior slogs i toppen av Eerste Divisie och med lite tur kunde flyttas upp. Snabbe van Dorpel kallades “Bijlmers pärla” och skrev nästan på ett kontrakt med Roda inför säsongen 1989/1990 men bestämde sig för att stanna i Volendam. Kevin Robson och Etienne Esajas är van Dorpels systersöner.
Wendel Fräser, 22 år, RBC Roosendaal
Brevbäraren Fräser lyckades inte ta en plats i Feyenoord utan flyttade till RBC inför säsongen 88/89. I RBC Roosendaal fick han debutera något han gjorde bra och han skrev sedan på för klubben SVV inför säsongen 89/90.
Frits Goodings, 25 år, FC Wageningen
Goodings lyckades aldrig ta en plats i Utrecht utan gick istället till klassiska FC Wageningen där han blev en nyckelspelare och således bjöds in till turneringen. Även hans mycket gode vän Edu Nandlal fick chansen att åka.
Jerrry Haatrecht, 25 år, FC Sloterplas
Haatrecht lyckades aldrig ta en plats i Ajax utan spelade senare i några mindre klubbar och tillhörde vid tillfället FC Sloterplas. Egentligen var han inte bra nog för att få åka med, men när hans bror Winnie Haatrecht, som spelade för Heerenveen, drog sig ur fick Jerry chansen, en chans han gladeligen tog.
Virgall Joemankhan, 20 år, Cercle Brugge
En till Ajax-produkt som inte platsat. Han och kompisen Tom Krommendijk i Feyenoord sågs ofta festandes i Amsterdam och senare i Brugge vilket gjorde att genombrottet aldrig kom. Under tiden i Ajax skickades han och Dennis Bergkamp ner i A2-laget och medan Bergkamp kämpade hårt för att bättra sig valde Joemankhan för att flytta till Brugge.
Andro Knel, 21 år, NAC Breda
Mittfältaren Knel sportade ett par dreadlocks som gjorde honom till en bekant herre i medierna. Den reggae-älskande Knel lyssnade främst på Peter Tosh och Bob Marley och blev snabbt ett älskat namn i Sparta Rotterdam där han först spelade. Eftersom Knel inte hade något körkort brukade han åkte rollerblades eller spårvagn till träningarna. I NAC blev Knel en stor favorit med sin frejdiga personlighet.
Ruben Kogeldans, 22 år, Willem II
Den extremt bestämde försvararen Ruben Kogeldans var kanske inte någon kanonspelare men med sin styrka och discplin blev han ändå en populär spelare i Willem.
Otwin Linger, 21 år, HFC Haarlem
Högerbacken Lingers manager Dick Advocaat i HFC Haarlem hyllade ofta talangfulle Linger och trodde att han skulle bli en storspelare. Utvecklingen gick dock inget vidare fort men han ansågs ändå bra nog att kallas upp till Hasnoes lag.
Fred Patrick, 23 år, PEC Zwolle
Patrick gjorde sig i Zwolle känd som Stevie Wonder eftersom att han ofta imiterade denne. I AZ Alkmaar blev Patrick en framgångsrik spelare men det flytten till PEC Zwolle visade sig en aning olycklig då de slogs mot nedflyttning hela säsongen. Säsongen 88/89 flyttades de också ner men Patricks insatser var så bra att Ajax visade intresse.
Andy Scharmin, 21 år, FC Twente
Hollands U21-kapten Scharmin valde mellan att åka till en U21-turnering i Toulon eller att åka till Surinam och valde det sistnämnda då han visste att hans mamma inte varit i Surinam på 40 år. Så han valde att åka tillsammans med sin mor och sin moster. Scharmin var en exceptionellt lovande spelare under sin tid i Twente. Efter en match mellan det tyska och det holländska U21-landslaget skulle a-landslagen spela en träningsmatch. Scharmin hittade en matcharrangörsuniform och den tysktalande ynglingen skojade lite med Beckenbauer och bad denne att visa sin biljett. Beckenbauer misslyckades med att göra detta och Scharmin lät inte Beckenbauer komma in på arenan, vilket gjorde gamle Franz jävligt förbannad men efter en stund lugnade han ner sig.
Elfried Veldman, 23 år, De Graafschap
Ännu en ung spelare som inte klarat sig i Ajax. Spelade högeranfallare för de Graafschap då han kallades upp av Hosnoe. Bror till landslagsspelaren John Veldman.
Florian Vijent, 27 år, Telstar
Målvakten Vijent åkte också med till Surinam. Stanley Menzo och Vijent var väldigt goda vänner vilket gjorde att Menzo ofta lånade Vijents körkort. Blev i slutet av säsongen 88/89 utsedd till årets målvakt i Eerste Divisie.
Sigi Lens, 25 år, Fortuna Sittard
Sigi Lens gjorde sig i AZ och Fortuna Sittard känd som en lång men kvick anfallare. Han ansågs i slutet av 80-talet vara Sittards stjärna och gjorde bra insatser mot Ajax, Feyenoord och PSV som alla besegrades på hemmaplan säsongen 88/89. Har senare varit agent för Andre Ooijer, Denny Landzaat, George Boateng, Giovanni van Bronckhorst, Mario Melchiot och Michael Reiziger.
Edu Nandlal, 25 år, Vitesse
Nandlal kom till Holland som 17-åring. På grund av Nandlas nerver blev det aldrig mycket av honom, och under flyget kunde han inte sova på grund av nervositeten, så han bytte plats med Haatrecht för att få en bättre utsikt.
Radjin de Haan, 18 år, Telstar
Unge De Haan var känd som en mycket talangfull fotbollsspelare som visat fina tendser i Telstar. Spelade senare för FC Eindhoven och FC Den Bosch.
Nick Stienstra, 33 år, tränare
Tränaren Nick Stienstra bestämde sig tidigt för att bli tränare och fick jobb i den lilla klubben RCH från Heemstede. Han intenderade dessutom att återvända till Surinam för att utveckla fotbollen där.
Arton andrahandsval klev på Suriname Airwars Flight PY764 tillsammans med 160 andra passagerare och kvart i tolv den sjätte juni lyfte planet.
I fyra timmar var det också en behaglig resa. Tidigare under natten hade man fått besked om sex kilometers synfält, men den sista rapporten från flygtornet överraskade personalen på planet då det hävdades att på grund av dimma kunde man bara se 900 meter, vilket också visade sig stämma. Planet var förberett för att kunna nyttja sig av en VOR/DME-landning, vilket gör att, om jag förstått det rätt, man tar hjälp av morse och ljudsignaler, men istället valde man ILS/DME vilket är lite annorlunda. Två sändare skickar signaler till ett instrument i cockpit och ILS var på den här tiden en ganska osäker teknik i ett land som Surinam, något piloterna var fullt medveten om - “I don’t trust that ILS”, sa en av dem och efter att man cirkulerat runt över flygplatsen under en tid började bensinen ta slut, så piloterna valde att ignorera varningssignaler om att man flög för lågt.
Vid det tredje försöket flög han lågt, lågt för att kunna se de något otydliga ljusen på landningsbanan, men på grund av hans slarvighet och dåliga utbildning stötte man i ett träd med en av motorerna. Den högra vingen fastnade sedan i ett annat träd vilket gjorde att planet vände sig och när planet nådde marken var det upp och ned.
Av flygplanets nio besättningsmän överlevde ingen och bara elva lyckades överleva av de 178 passagerarna.
Radjin de Haan var en av dem som överlevde. Truppens yngste sprang omkring på ett plan fullt av döda kroppar trots en bruten ryggkota och lyckades även rädda ett litet barn på sin väg ut. De Haan går i dag en tränarutbildning. Var dessutom den ende att spela fotboll igen efter kraschen.
Edu Nandlal överlevde tack vare att han fick byta plats med Haatricht. Blev nästan förlamad men lyckades lära sig gå igen även om han aldrig kom tillbaka till att spela elitfotboll. Nandlal fick tolv år senare veta att hans femårige son var sjuk, en tid senare dog sonen i hans armar och tre månader senare skiljde han sig från sin fru. Han har berättat att det var först då han förstod innebörden av att förlora någon nära eftersom att han efter kraschen fortfarande varit i en slags chock.
Coachen Nick Stienstra var det enda offret i olyckan som begravdes i Surinam.
Stanley Menzos look-a-like och nära vän Florian Vijent. Vijents lillebror Patrick hade sedan tidigare psykiska problem och efter olyckan kastade han sig framför ett tåg och tog livet av sig.
Elfried Veldman fick aldrig se sin bror John Veldman bli en del av det holländska landslaget och vara med i truppen till EM 1996.
Andy Scharmin, U21-landslagets kapten, hade valt att åka till Surinam istället för till Toulon eftersom hans mamma skulle få en chans att se sitt hemland igen efter 40 år. Det blev aldrig så. Scharmin, hans mor och hans moster avled alla i olyckan.
Talangfulle Fred Patrick hamnade aldrig i Ajax. Han dog i olyckan och har i dag en läktare uppkallad efter sig på FC Zwolles nya arena.
Ortwin Linger överlevde kraschen och togs till sjukhuset men var så förstod att han inte gick att identifiera, därför kallades han för Mister X på sjukhuset. Hans namn var både på listor bland överlevande och bland offer vilket fyllde anhöriga med hopp och sorg. Allt Linger kunde göra var att blinka med ögonen. Tre dagar efter olyckan dog Mister X av sina skador. Senare blev han identifierad av hans morbror och Stanley Menzo som kände igen Lingers muskulösa ben och hans käke.
Ruben Kogeldans föräldrar för fortfarande en process mot Surinam Airways. De hävdar att företaget låg bakom olyckan och är inte nöjda med att att de anklagat besättningen för att ha legat bakom olyckan.
Reggae-mannen Knel sörjdes av hundratals fans från Sparta Rotterdam och NAC Breda. På grund av Knels död skapades ett speciellt band mellan klubbarna och tio år senare släpptes ett kombinerat nummer av deras fanzines i Knels minne. Fansen introducerade också Andro Knel-trofén, som delas ut varje gång klubbarna spelar mot varandra. Före match möter lagens fans varandra för att se vem som ska ta hem det årets Andro Knel-trofé.
Virgall Joemankhan, festpojken, klarade sig inte heller. Den gode vännen från Cercle Brugge, Tom Krommendijk, körde ihjäl sig ett år senare.
Jerry Haatrecht kom bara med i truppen för att hans bror inte kunde vara med. Och sedan bytte han på planet plats med den överlevande Nandlal. Det var sannerligen slumpen som hade ihjäl Winnies Haatrechts bror. Winnie kände sig skyldig och flyttade till Schweiz för att komma iväg från media.
Frits Goodings klarade sig inte heller och hans far hittade sin sons plånbok - tom - i skogen i närheten av kraschen. Det sades att offren rånats på sina tillhörigheter efter kraschen.
Wendel Fräser minns vi genom att RBCs bäste spelare varje säsong från Wendel-trofén.
Steve van Dorpel som skulle åka och träffa sin far för första gången fick aldrig göra det. I Amsterdam finns det idag en staty föreställandes van Dorpel.
Lloyd Doesburg förlorade också livet, 29 år gammal, på Zanderij Airport.
Rudy Degenaar som åkte ner med sin flickvän klarade sig inte heller, och det gjorde inte heller hans flickvän.
Vad som hände med arrangören Sonny Hasnoe vet jag inte, men jag tror och hoppas att han inte satt på samma flygplan. Det skulle vara förkrossande.
Iwan Tol skrev 2005 boken “Eindbesteming Zanderij; het vergeten verhaal van het Kleurrijk Elftal” som handlar om Hasnoe, hans lag och om kraschen. Jag har själv inte läst den men har hört att det ska vara en väldigt bra och läsvärd bok.
Det diskuteras mycket om svarta tränare på England-bloggen just nu, efter att charmige Keith Alexander tragiskt gått bort. Ett mycket intressant ämne. I det holländska seriesystemet finns det just nu en svart tränare, Stanley Menzo som framgångsrikt leder Cambuur Leeuwarden i Eerste Divisie. Säsongen 2007/08 förde han FC Volendam till Eredivisie, men lämnade klubben samma sommar då han redan i februari bestämt sig för att lämna klubben då hans kontrakt gick ut. Dessförinnan var han målvaktstränare i det holländska landslaget.
Bland övriga surinamesiska gamla spelare så håller Winston Bogarde på att utbilda sig till tränare. Henk ten Cate var tidigare assisterande tränare i Barcelona, innan han tränade Ajax och senare Panathinaikos för att nu befinna sig i Saudiarabien. Edgar Davids tänker bli tränare i framtiden. Radijn de Haan, som fick sin fotbollskarriär förstörd då Färgrika Elvans flygplan kraschade (samma krasch som nämnde Menzo undvek genom att ta ett tidigare flyg) i Paramaribo 1989, håller också på med en tränarutbildning och har lyckats mycket bra i amatörserierna.
Bryan Roy är ungdomstränare i Ajax, precis som Aron Winter. Ruud Gullit tränade Chelsea, Newcastle, Feyenoord och senast Los Angeles Galaxy, men har inte lyckats särskilt bra någonstans. Han är annars mycket enligt stereotypen av en svart man, till skillnad från de mer lyckade kollegerna Henk ten Cate och Frank Rijkaard. Han är den sortens man som helt enkelt gjort det svårare för många andra svarta att bli fotbollstränare.
Jerrel “Jimmy Floyd” Hasselbaink håller på att utbilda sig till tränare. Pierre van Hooijdonk påbörjade en tränarutbildning, men hoppade av för att tillbringa mer tid med sin familj. Patrick Kluivert håller på och utbildar sig till tränare och var under en tvåveckorsperiod assisterande tränare för Brisbane Roar. Han gjorde inte bort sig, men var tvungen att åka hem och fullfölja sin utbildning.
Michael Reiziger går en tränarutbildning för tillfället och borde vara klar till sommaren. Frank Rijkaard, en självklar förebild för alla svarta tränare världen över, har tränat det holländska landslaget och Barcelona, och leder just nu serien med sin nya klubb Galatasaray. Han är en typisk gentleman och ses även i högerextrema kretsar som en slags undantag från normen.
***
Varför blir inte fler svarta tränare i Holland?
* Det finns fördomar. Svarta har historiskt inte setts som några stora ledare och det är något som idiotiskt nog följer med oss in i dag.
* En stor del av den fotbollsgeneration från Surinam som skulle kunnat vara tränare i Holland just nu dog när “het Kleurrijk Elftal” kraschade i Paramaribo 1989. Det var en mycket begåvad skara unga män som tog stort samhällsansvar och intresserade sig för människor. Fjorton surinamesiska spelare och en coach dog, tre öeverlevde. Av de som överlevde har Sigi Lens blivit agent för bland andra Ooijer, Landzaat, Boateng, Van Bronckhorst, Drenthe, Melchiot och Reiziger.
Edu Nandlal blev politiker och driver en egen städfirma och Radijn de Haan håller på och utbildar sig till tränare. Det var alltså mycket ambitiösa unga människor de flesta av dem.
* Många invandrare i Holland, precis som i många andra länder, bor i kvarter för mindre lyckligt lottade med mindre pengar. Det blir ofta en betydligt tuffare uppväxt. Detta leder dels till att de får kaxiga personligheter och nyriksyndrom a la Edgar Davids, Patrick Kluivert eller Zlatan Ibrahimovic, och det leder också till att de efter karriären gärna vill få njuta lite av livet och umgås med sina familjer.
* En del av de som ändå blir tränare flyttar till Surinam och andra mindre ö-länder för tränaruppdrag, tack vare sin bakgrund och sina goda kontakter där. De flesta diggar livet i solen och försörjer sig på jobb i de mindre ligorna där borta. Och vem kan klandra dem…
Framtiden
Med tanke på alla de unga, svarta spelarna som håller på och utbildar sig till tränare just nu kommer vi inom ett par år se fler på tränarposterna i de holländska ligorna och så småningom ute i Europa. I Holland borde den utvecklingen redan ha kommit, men incidenter som den 1989 har högst sannolikt berövat landet tre-fyra potentiella Eredivisie-tränare, för det fanns verkligt spännande karaktärer i det gänget.
“- Innan tränarbytet spelade han 25 raka matcher i serien plus 5 cupmatcher så det är en spelare med bra meriter, han är ung fortfarande och kommer att göra allt för att visa upp sig i allsvenskan som är ett bra skyltfönster.”
Wiljan Vloet, NEC Nijmegens tränare sedan 16 november, har mycket riktigt inte använt sig av El-Kabir. Men spelaren har tillhört reservlaget sedan i oktober och petades alltså ner redan av förre tränaren Dwight Lodeweges. Dessförinnan hade Lodeweges förvisso använt anfallaren vid många tillfällen, elva närmare bestämt, men 25? Knappast.
I våras petade Mario Been, som då var tränare, ner yngligen bland reserverna i mars månad då han alltså inte skött sig som han skulle. Under april och maj blev det ingen speltid för halvmarockanen. Moestafa El-Kabir har spelat sammanlagt 21 ligamatcher under sin karriär. Han har heller inte spelat fem cupmatcher, utan en, mot FC Eindhoven.
Man kan fundera lite på om Moestafa El-Kabir med agent har ljugit för Thomas Andersson, eller om Thomas Andersson ljuger för att få sina sportchefskills att se lite bättre ut. Typ, “haha, jag har kirrat en snubbe med sämre målsnitt än George Mourad. Slå det!” Men mest sannolikt är det väl så att Thomas gjort hemläxan illa, för antagligen så hörde han väl av någon att Musse spelat med sådan regelbundenhet och när han väl tog sig en snabb titt så stämde det väl hyfsat väl överens med verkligheten om man inte gick djupare på saken. Men å andra sidan är det väl en av uppgifterna för en sportchef, att verkligen vara noga påläst om potentiella rekryters bakgrund?
Och i dag skriver killen på kontrakt… jisses, de gör ett misstag.
***
Ska bli kul att se Andy van der Meyde i PSV, det är egentligen helt rätt klubb för honom. Han är väldigt effektiv på att utföra sin uppgift och därmed passar han bra in i maskineriet. En ny gubbe vid rullbandet helt enkelt, men han har mängder av erfarenhet.
***
Matcherna TV4 Sport visade i helgen var så plågsamt tråkiga och ojämna att de lika gärna kunde låtit bli. Groningen - Feyenoord hade varit roligare, två ganska jämnbra lag och dessutom med det för svensk del så eftertraktade “svenskintresset”.
***
Medias tippade startelva till matchen mot USA ikväll: Stekelenburg - Van Bronckhorst, Mathijsen, Heitinga, Van der Wiel - Van der Vaart, De Jong, Sneijder, Van Bommel, Robben - Kuijt
Holland har fem raka matcher utan insläppt mål, en sjätte skulle innebära delat rekord med en svit 1987 och en 04-05. Samtidigt har man inte gjort mål på tre mål och misslyckas man ikväll blir det ett nytt rekord. Tidigare har det gått tre matcher utan mål framåt 1968 och 1949-50.
***
Holland är obesegrade i femton raka matcher och rekordet är på sjutton, vilket var under Van Gaals/Advocaats perioder från 01-03.
Ptja, kan vara dags att meddela för er oinsatta vad vi egentligen tänkte bjuda på i sommar. Och här är mina teorier kring truppen, feel free att yxa emot.
Målvakter Maarten Stekelenburg, 27 år, Ajax, 24 landskamper / 0 mål
Hollands och Ajax givne förstemålvakt. Kommer naturligtvis att vara med i sommarens VM då han är landets näst bäste målvakt.
100%
Michel Vorm, 26 år, Utrecht, 3 landskamper / 0 mål
Utrechts målvakt varit andremålvakt sedan Van der Sar tackade nej och Timmer slutade. Är en bra målvakt, men absolut inte i närheten av Stekelenburgs klass.
95%
Piet Velthuizen, 23 år, Vitesse, 1 landskamp / 0 mål
Duktig målvakt som varit bra i försvarsstarka Vitesse. Något ojämn och inte lika bra med fötterna som man kan förvänta sig av en holländsk målvakt.
90%
Sander Boschker, 39 år, Twente, 0 landskamper / 0 mål
Är landets meste Eredivisie-spelare genom tiderna och antagligen seriens näst bäste målvakt, men den höga åldern gör att han inte har någon framtid på landslagsnivå. Är dock sannolikt den som får kliva in om någon av de andra skadar sig.
10%
Edwin van der Sar, 39 år, Manchester United, 130 landskamper / 0 mål
Vill Edwin vara med så blir han förstemålvakt, men inget tyder på att han vill komma med. Bara en målvaktskris skulle kunna få honom tillbaka.
5%
Övriga med ytterst liten chans att slå sig in: Dorus de Vries, Rob van Dijk, Tim Krul
***
Backar
Giovanni van Bronckhorst, 35 år, Feyenoord, 96 landskamper / 5 mål
Lagkaptenen är alltjämt given på vänsterbacken och kommer att göra sin hundrade landskamp under VM. Inte lika bra som tidigare, men ändå det bästa alternativet.
100%
Gregory van der Wiel, 22 år, Ajax, 7 landskamper / 0 mål
Ung högerback som gått framåt enormt de senaste två åren. Kan komma att bli ordinarie högerback i sommar om Van Marwijk spelar Heitinga som mittback. Annars på bänken.
100%
John Heitinga, 26 år, Everton, 51 landskamper / 6 mål
Landets främste försvarsspelare oavsett på vilken backposition han spelar. Kommer att ta plats antingen som höger- eller som mittback.
100%
Joris Mathijsen, 29 år, Hamburg, 52 landskamper / 3 mål
Spelar alltid och blir aldrig skadad. Stabil mittback som man vet vad man får ut av. En tränarfavorit.
100%
Andre Ooijer, 35 år, PSV, 53 landskamper / 3 mål
Har tappat sin ordinarie plats i PSV och det kan innebära att den i kvalet givne mittbacken får flytta på sig, kanske till och med från truppen. På klar nedgång, men alltjämt fysiskt stark och mycket rutinerad.
85%
Edson Braafheid, 26 år, Celtic, 5 landskamper / 0 mål
Mycket trolig som reserv till Gio, i brist på annat. Imponerade inte i Bayern och det återstår att se vad han kan göra i Celtic, där han åtminstone bör få mer speltid.
85%
Ron Vlaar, 25 år, Feyenoord, 2 landskamper / 0 mål
Mycket imponerande under hela säsongen i Feyenoord men det gäller att prestera i landskampen mot USA på onsdag.
50%
Khalid Boulahrouz, 28 år, Stuttgart, 28 landskamper / 0 mål
Kannibalen kan få rycka in om Van der Wiel eller Heitinga skrivs av från truppen på grund av skada. Är respektingivande och kan göra supermatcher, men är också trög och misstagsbenägen. Svag med bollen.
30%
Glenn Loovens, 26 år, Celtic, 1 landskamp / 0 mål
Skadeproblem har gjort att det bara blev en debut och inte mycket mer. Är en duktig mittback men har många namn framför sig.
15%
Dirk Marcellis, 21 år, PSV, 2 landskamper / 0 mål
Har tagit ett steg tillbaka och får nästan ingen speltid alls i PSV. Tar han högst överraskande en ordinarie plats i Eindhoven kan han komma med till VM, men det känns mycket tveksamt.
5%
Jos Hooiveld, 26 år, Celtic, 0 landskamper / 0 mål
Tar han en ordinarie plats i Celtic och för laget till en mycket bra vår så kan han bli aktuell om inte Ooijer tar tillbaka sin ordinarie plats i PSV.
5%
Urby Emanuelson, 23 år, Ajax, 11 landskamper / 0 mål
Har stått stilla i utvecklingen under flera år och det är inte troligt att han kommer med då han nöter bänk i Ajax. Men ändå troligtvis tredjealternativ bakom Gio och Braafheid.
5%
Erik Pieters, 21 år, PSV, 0 landskamper / 0 mål
Slåss med Emanuelson om en plats ifall någon vänsterback blir skadad.
5%
Nicky Kuper, 20 år, Twente, 0 landskamper / 0 mål
Van Marwijk har talat gott om ynglingen. Kan bli aktuell om någon eller några potentiella högerbackar skadar sig.
5%
Jeffrey Bruma, 18 år, Chelsea, 0 landskamper / 0 mål
Van Marwijk har ögonen på Bruma som dock behöver spela betydligt mer för att få en chans i landslaget. Kan komma med för att se och lära.
3%
Gianni Zuiverloon, 23 år, WBA, 0 landskamper / 0 mål
Välkänd efter sina fina insatser i U21-landslaget. Spelar tyvärr i CCC, hade nog redan fått chansen annars, men kan bli aktuell vid många ytterbacksskador.
3%
Övriga med ytterst liten chans att slå sig in: Hedwiges Maduro, Royston Drenthe, Dwight Tiendalli, Ronnie Stam, Wilfred Bouma, Mario Melchiot
*** Mittfältare
Wesley Sneijder, 25 år, Inter, 58 landskamper / 12 mål
En av världens bästa mittfältare och solklar spelfördelare i så väl Inter som landslag. Tar mer och mer ansvar och har växt sedan flytten från Ajax.
100%
Mark van Bommel, 32 år, Bayern, 53 landskamper / 9 mål
Har varit mycket bra i Bayern på slutet och är sannolikt ett kaptensalternativ när Gio slutar. Jobbar hårt defensivt och offensivt, Van Marwijks svärson är given på en defensiv mittfältsposition.
100%
Rafael van der Vaart, 27 år, Real Madrid, 74 landskamper / 15 mål
Kommer sannolikt bli joker under sommarens slutspel då han har tuff konkurrens i form av Sneijder. Kreativ innermitt som fått en hel del speltid i Real och gjort det bra.
100%
Nigel de Jong, 25 år, Manchester City, 39 landskamper / 1 mål
Given i City och börjar bli en av de bästa defensiva mittfältarna i världen. Jobbar hårt och har en mycket bra fysik. Spelar säkrare nu. Given bredvid Van Bommel och Sneijder.
100%
Demy de Zeeuw, 26 år, Ajax, 23 landskamper / 0 mål
Kreatör som också jobbar hårt i defensiven. Playmakern kan hoppa in överallt på mitten och är en tillgång med landets främsta krossbollar. Kommer med.
100%
Ibrahim Afellay, 23 år, PSV, 19 landskamper / 0 mål
Given i PSV och en framtida nyckel i landslaget. Just nu med för att se och lära, men har imponerat som defensiv mittfältare i PSV under säsongen och kommer troligen med även här i truppen.
85%
Stijn Schaars, 26 år, AZ, 11 landskamper / 0 mål
Lagkaptenstyp som spelar näst intill fult, har en fot med i alla defensiva situationer och får alltid med sig hela laget när han väl bestämmer sig för nåt. Kommer troligen med.
65%
Orlando Engelaar, 30 år, PSV, 13 landskamper / 0 mål
Trög, kreativ mittfältare som har en enorm fysik, väl användbar vid defensiva fasta situationer. Har spelat okej den här säsongen men har egentligen inte mycket i landslaget att göra.
40%
David Mendes da Silva, 27 år, AZ, 7 landskamper / 0 mål
Kan kanske få komma med då han också kan spela ytterback. Är normalt defensiv mittfältare men går gärna framåt också.
10%
Wout Brama, 23 år, Twente, 1 landskamp / 0 mål
Duktig defensiv mittfältare, en kopia av Schaars nästan. Lär dock inte komma med.
5%
Otman Bakkal, 25 år, PSV, 1 landskamp / 0 mål
Genombrott i PSV i år, men har det tufft att slå sig in i landslaget på den offensiva mittfältspositionen.
5%
Clarence Seedorf, 33 år, Milan, 87 landskamper / 11 mål
Blivit petad och har dessutom sagt att han inte är sugen på landslaget längre. Men blir både van der Vaart och Sneijder skadade så kommer Van Marwijk att ringa Seedorf.
3%
Övriga med ytterst liten chans att slå sig in: Siem de Jong, Leroy Fer, Theo Janssen, Jonathan de Guzman
*** Anfallare
Klaas-Jan Huntelaar, 26 år, Milan, 29 landskamper / 14 mål
Har gjort det bra i Milan och landslaget saknar anfallare. Kommer att vara med i truppen, men startplatsen är hotad.
100%
Arjen Robben, 26 år, Bayern München, 45 landskamper / 11 mål
En av världens bästa spelare. Extremt viktig på kanten där han kommer förbi och går på skott eller inlägg. Måste vara frisk.
100%
Dirk Kuijt, 29 år, Liverpool, 59 landskamper / 13 mål
Kan spela på högerkanten eller centralt i anfallet. Jobbar hårt och kommer till många avgörande lägen. Dock ingen supertekniker.
100%
Robin van Persie, 26 år, Arsenal, 41 landskamper / 14 mål
Det enda som kan stoppa Van Persie från truppen är ett bakslag på den nuvarande skadan. Annars given i anfallet och det blir nog i så fall Huntelaar som förpassas till bänken.
95%
Eljero Elia, 23 år, Hamburg, 5 landskamper / 1 mål
Mycket duktig, teknisk högerytter som varit en succé i Hamburg. Håller han formen uppe säsongen ut så är han given i truppen.
95%
Ruud van Nistelrooy, 33 år, Hamburg, 64 landskamper / 33 mål
Är tillgänglig för spel igen och så klart mycket välkommen till ett offensivt svagt Holland. Men blir han en startare? Och framför allt, lyckas han komma igång ordentligt i Hamburg innan säsongens slut?
95%
Ryan Babel, 23 år, Liverpool, 37 landskamper / 5 mål
Fått mer speltid i Liverpool senaste veckorna och om någon är skadad eller om Van Marwijk tar med många anfallare lär Babel kliva in i truppen. Alltså hyfsat sannolikt att han får följa med, men speltiden blir begränsad i så fall.
50%
Jan Vennegoor of Hesselink, 30 år, Hull City, 19 landskamper / 3 mål
En imponerande vår och den lojale VoH kan få chansen som pinchhitter i landslaget om någon är skadad. Personligen hoppas jag lite.
10%
Bas Dost, 20 år, Heracles, 0 landskamper / 0 mål
Dost har öst in mål för Heracles och är just nu landets bäste unge anfallare. Vid många skador kan han komma att få chansen. Mycket bra i huvudspelet.
5%
Andra med ytterst liten chans: Andwele Slory, Jeremain Lens, Romeo Castelen
Hence:
Målvakter
Maarten Stekelenburg
Piet Velthuizen
Michel Vorm
Backar
Giovanni van Bronckhorst
Edson Braafheid
Joris Mathijsen
Andre Ooijer
Ron Vlaar
John Heitinga
Gregory van der Wiel
Mittfältare
Wesley Sneijder
Mark van Bommel
Nigel de Jong
Rafael van der Vaart
Demy de Zeeuw
Ibrahim Afellay
Stijn Schaars
Anfallare
Dirk Kuijt
Klaas-Jan Huntelaar
Arjen Robben
Robin van Persie
Eljero Elia
Ruud van Nistelrooy
