Fram tills jag var fjorton år brukade jag spela fotboll flera timmar varje dag. Men så en ruskig oktobereftermiddag var jag med i en cykelolycka och slet av mitt korsband. Ett år senare opererades jag men någon mer fotboll blev det aldrig, även om plojspelande med kompisarna går bra.
Det kändes extremt tungt, vetskapen om att det nog inte skulle bli någon mer fotboll. Som vanlig pojklagsspelare får man den enklaste sortens operation och man har inga muskelmässiga förutsättningar att kunna återfå stabiliteten i knät. Man är körd, slut, berövad på det man älskar mest.
Ibland går allting åt helvete. Många klagar då. ”Vissa dagar är fan så här”, säger de…
Vissa liv är så.
Det är inte första gången Petter Andersson är skadad, trots att han inte är särskilt gammal. Och visst känns det orättvist.
I vintras slet han av korsbandet just som han etablerat sig som en viktig del av laget. Det var inte rättvist då och det blir inte mindre orättvist – dock mer logiskt – nu.
Väldigt mycket kan gå fel när man sliter av ett korsband. Man kan få en läkare som använder sig av föråldrad teknik. Den moderna och något mer komplicerade metoden att operera ett korsband är att ta en mindre viktig sena från samma knä och använda som korsband. Men den gamla och fortfarande vanligaste metoden är att ta en hamstring-sena från låret, vilket har effekten att du aldrig kan återfå samma styrka i låret och därmed heller inte samma stabilitet.
Jag fick en operation av den gamla metoden och jag vet även att Pontus Kåmark fick det en gång i tiden. Vi hade otur och i mitt fel var jag kanske slarvig med mitt val av läkare. Men är man desperat så är man. Jag hoppas bara att Petter fick den modernare varianten.
Inte ens om operationstypen är rätt finns det några garantier. Brosk kan gå sönder i knät och göra det instabilt, korsbandet kan hamna en smula på sniskan eller inte bli så tight som man velat och det är svårt att ta reda på förrän man testar det.
Under rehabiliteringen kan man någon gång göra ett misstag och känna hur knät nästan vrids fel men klarar sig i sista stund. Då andas man ut och tänker vilken tur man har, men risken finns alltid att man skadat eller tänjt ut det nya korsbandet.
Och när man kommer tillbaka kan man vara så rädd att skada sig igen att man spelar försiktigt och ynkligt och oroar sig för vissa rörelser. Då får man ett onaturligt rörelsemönster vilket i sig ökar skaderisken.
Oavsett vad som hänt med Petter är det en tragedi. Det han visat hittills i karriären skulle kunna göra honom till Fredrik Ljungbergs efterträdare; en snabb, teknisk spelare med genombrottsförmåga och taktisk smarthet.
Ni vet att jag kritiserat en del svenska spelare här på bloggen, men där snackar vi riktig potential.
***
AZ släppte in mål i den 90:e mot Standard och tappade sin första trepoängare i Champions League… man blir så ledsen, men det är ingen slump.
AZ utan Louis van Gaal eller Co Adriaanse vid rodret är lite som Arsenal utan Wenger. Inte så mycket alltså.
